om att lyssna…

  En stor del av min tid just nu går åt till att samla material och samtala med kollegor, komponister, musiker, konstnärer som jag har lärt känna genom åren. Jag vill ta reda på vad som har fått dem att intressera sig för just det område som de arbetar i och jag försöker gå tillbaka till kanske ett enskilt tillfälle där lågan tändes. På engelska heter det epiphany och brukar översättas med uppenbarelse vilket direkt associerar till något religiöst vilket det inte är i dessa fall. Det handlar mer om att sättas i rörelse, som en slags startpunkt, ett anslag som får strängen att börja vibrera. Något sätts igång som gör att jag vill veta mer och testa hur långt jag kan gå in i detta nya landskap. Samtalen börjar ofta anspråkslöst och till synes oförberett - vilket inte är sant då jag vet mycket väl vad jag vill komma åt. Vi pratar lite om uppväxt och vad föräldrar och syskon har sysslat med, vi pratar om första upplevelsen av musik och hur det kom sig att ett intresse för att spela ett in

När jag i tidig tonår satt med min gitarr och försökte lära mig så många låtar som möjligt dök frågeställningen upp. Hur många kombinationer finns det av de tolv toner (trodde jag då) vi har att välja bland? Hur mycket av en annan låt år ok att låna ifrån innan man anklagas för stöld? Det pratades om fyra takter som en regel men frågan är ju naturligtvis mer komplicerad än så. Det som står klart är i alla fall att jurister och ”lyssnardetektiver” har tagit över och bevakar allt som kan tänkas vara en stöld eller ett lån, det handlar dessutom inte bara om tonföljder idag utan även sound då sampling har blivit en självklar del av den musik som produceras. Sampling är mycket lättare att kontrollera då varje inspelning som digitaliserats innehåller en stöldskyddsmärkning som gör att information skickas direkt till det ägande bolaget om musiken innehåller en sampling som ägs av någon. Jag har själv fått hotbrev från NASA då jag använde ett ljud upplockat ifrån ringarna runt Saturnus. Det är

Allt vibrerar. Universum vibrerar och urgamla indiska texter tyder på att de var övertygade om att det fanns en vibration även innan Big Bang, de kallade den för Brahman. Vibrationerna kan yttra sig på flera sätt, som ljus, i elektromagnetiska vågor eller som ljud. Vår planet jorden har sin egen vibration och allt på vår planet vibrerar och känner av vibrationer. Oliver Sacks skriver i sin bok Att se röster om hur totaldöva uppfattar skillnader i vibrationer, han nämner Lucy K. som varit döv sedan födseln som, genom att lägga handen på ett piano, kunde uppfatta hur pianisten spelade en kvintintervall. Hon hörde inte ljudet men hon kände en tydlig skillnad i vibrationerna. Man kan registrera ljudvibrationerna som vågor och därmed se skillnad på om det är en hög eller låg ton som hörs. I mitten på 1800-talet började man forska i hur det skulle vara möjligt att skriva ner mer komplexa ljudmönster i en slags ljudskrivare=fonograf. Thomas Alva Edison presenterade sin första fonograf 1877 oc

  Januari är snart slut och det börjar pratas om att pandemin kan övergå i en mer normal influensa. Jag vandrar på gatorna med hund och utan hund. Jag går på möten och försöker få till situationer där kreativiteten kan få växa. Det som mest kommer ut en sådan här dag är nonsens och pladder. Behöver nog en helg där ingenting händer.   Här kommer en nonsensdikt så länge: Dikten ligger dikt an  en annan dikt som anar det viktiga  i detta att vara dikt Vikten är fördelad bland bråddjupen mellan orden Där finns innehållet utspritt som korn av sanning och knoppas när du läser  en extra gång, och varje gång du förvånas, varje gång du häpnar får du svar

  Jag är inne i en period när jag läser flera böcker samtidigt, det kan vara sådant som legat på väntelistan ett tag blandat med någon bok som jag beställt på biblioteket för att jag sett den nämnas i ett intressant sammanhang, eller helt enkelt något som fångat uppmärksamheten bara genom en intressant titel eller ett omslag. Ibland börjar de här böckerna att tala med varandra om samma saker fast ifrån olika vinklar. En synkronicitet uppstår, då mitt undermedvetna är ute efter en viss typ av information och därmed helt öppen för att ta emot företeelser som i andra fall bara skulle svischa förbi i flödet.  I nittonhundratalets början fanns en ung psykolog i Sovjetunionen som hette Lev Vygotskij. Han forskade bland annat i barns språkutveckling och framförallt den övergångsperiod när barnet skaffar sig ett talat språk. Han menar att det då också utvecklas ett inre språk med egna rytmer och mönster. Ett slags organiserat icke verbalt språk som lever under egna regler och som kanske be

 Tänk om livet, att leva, är att vara död. Och döden är det verkliga livet. (Fritt efter Euripides)

  Konsten att inte veta. Konsten att genom olika upplevelser ta till sig nya erfarenheter. Hör detta samman med konsten att behålla upplevelsen av att vara nybörjare? Att ställa sin tilltro till de val man gör genom att se till att vara tom på erfarenheter och förutfattade meningar och låta ens egna minnen tränga sig ut genom kroppen och göra de val man inte visste att man var kapabel att göra. Att inte veta betyder att vara öppen för svar som inte är självklara. Att inte lita till vetenskap som bara bygger på att något måste gå att bevisa för att vara sant. Ingenting är sant, sanning är bara ett av olika sätt att se på vad historien lett fram till från just ett perspektiv. Risken är då att man missar alla andra perspektiv och synvinklar. I mikrovärlden har materia en förmåga att ändra form när den blir betraktad som om den ville gömma sitt eget inre eller spela oss ett spratt. Just när vi trodde att allt var klart och förståeligt så skiftar materien form och finns där framför oss med

Vi förbereder nu en trippel-CD med The Great Learning Orchestra och till bookleten ska jag skriva en text om hur orkestern har utvecklats under åren. Här kommer en första skiss:   Hösten 1997 flyttade jag till Stockholm för att medverka som musiker i Dramatens uppsättning av Black Rider av Robert Wilson, Tom Waits och William Burroughs. Det skulle bli den första premiären på nyrenoverade Elverket och det var en slags återförening av kärntruppen i det som varit Bad Liver, men även musiker från en produktion, Blå Ängeln, året innan som hade kraschat redan efter ett par föreställningar. Det blev en fin mix av musiker i orkesterdiket och jag hamnade bredvid en helt ny bekantskap, Pelle Halvarsson som spelade cello. Själv spelade jag kontrabas och dubblerade lite på gitarr. Det blev en succé som spelade ett år på Elverket för att sedan göra en turné i Sverige.   När vi närmade oss slutet på spelperioden hade vi musiker redan planer på nya produktioner att gå vidare med, dock på helt olika

  Det är idag den 23 januari och karantänen tar ett strypgrepp. Jag gör allt för att hålla mig igång. Jag har satt igång ett projekt där musiker, ljudkonstnärer och komponister kan samarbeta för att skapa ett kollektivt verk. Det finns en sida som heter bandlab där det är möjligt att lägga upp ljudfiler som någon annan kan jobba vidare med, en slags Open Source-komposition där ingen av deltagarna äger materialet utan det man ger in får bli en del av ett kollektivt verk. Jag skissar också på ett författarprojekt där och fem andra författare ska skriva en berättelse baserat på tärningskast. Det kommer inte att presenteras vem som gjort vad utan texten ska få växa fram utifrån ett regelsystem där man ena gången kan få skriva ett helt stycke för att nästa gång det är min tur få bara få tilldelat några ord.   Dags också att plocka fram idén om en telepatisk improvisation där ett antal musiker sitter hemma och spelar in en improvisation där den enda kontakten med de andra musikerna är tele

  Läser just nu Peter Godfrey-Smiths bok som på svenska heter Djupsinne. Den handlar om bläckfiskars utveckling och beskriver en alternativ intelligens som på många sätt skiljer sig från vårt eget sätt att tänka, men ändå har ett fascinerande djup och det sägs någonstans att bläckfiskar är väl det närmaste vi har för att kunna sätta oss in i hur det skulle vara att möta en utomjording från en annan civilisation. Det mest intressanta med boken är hur den får mig att relatera till hur vi människor fungerar, både som djur härstammande från encelliga varelser till hur vi utvecklats till något som skiljer sig mycket ifrån andra djurs sätt att tänka och fungera. Fastnade för en tankegång om sinnesupplevelser som får mig att tänka på vad som händer när vi möts och spelar musik tillsammans: ”Vad vi gör härnäst påverkas av vad våra sinnen uppfattar just nu; och vad vi uppfattar härnäst påverkas också av vad vi gör just nu. Vi läser, och vi vänder blad, och när vi vänder blad påverkar det v

  Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 2 i serien:                                     John Coltrane - A Love Supreme (1965 Impulse Records) Jazzen utvecklades i enorma språng under de första 40 åren sedan sin tillkomst. Från att ha varit baserad på bluesen och sedan hämtat melodisk inspiration från gospelsångerna i kyrkan så började musikerna att söka efter nya sätt att improviser

  Vi samtalar mycket, vi som jobbar med så kallat kreativa yrken. Vi pratar om vad som fått oss att hamna där vi hamnar och vad som gör att vi inte slutar och lägger av trots motgångar och osäkerhet. Vi fortsätter stånga oss blodiga för att slutföra en idé som plötsligt bara dök upp i huvudet, och vi gör det också. Ofta. Fler än en gång har någon av oss sagt: ”Det är väl någon diagnos jag har”, eller ”Jag vet inte vilken bokstavskombination jag har men någon måste det vara”. Det kanske är så, det kanske är dags att omformulera begreppen så att rätt personer får rätt uppgifter på arbetsplatser.   När begreppet bokstavskombinationer blev ett allmänt samtalsämne så tänkte jag ofta tillbaka på min egen skoltid och vilka som var diagnosbarn, för de har ju alltid funnits. Jag brukade skämta om att min bokstavskombination var L.E.I.F och en bra lärare kunde anpassa undervisningen så att just mina behov kunde få utlopp (det var verkligen inte alla lärare som klarade detta). I klassen fanns o

  Jag tar mina hundpromenader varje dag vilket är ett skönt avbrott från det stillasittande kontorsarbete som jag håller på med för tillfället. Sitter och läser, sitter och skriver, lyssnar ibland på något intressant men ibland på vad som helst bara för att stänga av hjärnans egna musikaliska påhitt. När jag och Buster kommer ner till Långholmen släpper jag honom fri och låter honom springa som han vill, sen kan jag gå där och fundera på olika saker som dykt upp under läsningen, eller lyssna på radiostationer med de märkligaste teman. Jag fascineras av hur hundar plötsligt kan stanna upp och rikta all uppmärksamhet åt ett visst håll, och flera minuter senare förstår jag att det var en annan hund på väg, eller en ekorre långt borta i ett träd eller fotsteg som närmar sig. Men ibland har jag ingen aning om vad som fångar hans uppmärksamhet. Han liksom bara sitter där och stirrar bort i tomheten, fullt koncentrerad på vad det nu kan vara. Jag går hem och börjar studera djurens egna uppf

  Vid 48 års ålder, när han ansågs vara på toppen av sin karriär, blev han helt döv. Själva hörselnedsättningen hade varat och verkat i nästan 20 år och blivit sämre och sämre, och till slut så stängdes dörren till den ljudande omgivningen helt och hållet. Vad gör man av sitt liv om man har ägnat nästan all sin tid åt musiken? Eller ljuden? Tänk att varje dag från och med att man fyllt 30 börjar att upptäcka hål i ljudspektrat. Inga syrsor, inget sus ifrån träden, inget fågelkvitter, inga fotsteg i gruset, inga röster, skratt eller utrop, inga vagnar som skumpar fram på kullerstenarna, inte ljudet av kyssar, inte hjärtat som bultar när man blir glad eller upprörd, inga kyrkklockor… Ett efter ett tonar de ut, alla ljuden. Och instrumenten, först piccolaflöjterna med sina höga toner och sedan instrument efter instrument beroende på frekvensomfång. Det sista som fanns kvar var förmodligen det vemodiga dunkandet från en Gran Cassa längst bak i rummet vars ljudvågor långsamt letar sig fra

Den senaste tekniken har nu kommit fram till att alla slags material känner av ljudvågor och vibrerar i samklang med dessa vågor.  Med en höghastighetskamera kan man då filma av t.ex. en krukväxt och sedan analysera bladens vibrationer för att få fram ett innehåll som liknar det ljud som spelats upp, t.ex. en talad röst, en pianomelodi eller andra ljud som råkar uppstå under filmningen. Utvecklingen går så snabbt att det till och med fungerar med vanliga filmkameror, bara själva analysprogrammen är tillräckligt uppdaterade. Detta betyder att det skulle vara möjligt att analysera en stumfilmsscen genom att studera, inte skådespelarnas läpprörelser, utan hur olika föremål i bilden vibrerar för att sedan lägga in denna information i ett analysprogram och få fram vilka ljud som framskakades i själva inspelningsögonblicket. Skådespelarna, som bara behövde röra på munnen, kanske inte alls läste sina repliker utan pratade om vilka kläder de skulle ha på sig till kvällens poolparty, eller vad

  Jag önskar en sak på min  födelsedag Jag önskar en sak på min  sextiotvåårsdag Jag önskar någonting på min bemärkelsedag Jag önskar någonting på denna högtidsdag Inget särskilt hände den dagen, förutom att jag föddes, den 27 januari 1960. Jo min bror fyllde sex år, det var något särskilt för honom och min mamma och pappa. Men de tänkte nog mest på mig den dagen, på att jag just anlänt kl tio över två på natten. Hon fick nog sova några timmar efter det medan jag låg i min egen låda på en sal. Jag föreställer mig att det var så. Jag och alla mina dagskamrater låg och väntade på att livet skulle börja. Pappa var väl hemma som pappor var. Hemma och tog hand om mina syskon och förberedde en sexårsdag, men var det så? Varför frågade jag aldrig om det? Kanske mina syskon var hos mormor? så var det säkert på den tiden. Inget särskilt hände, inte som dagen när Mozart föddes den 27 januari 1756, men det var ju inget särskilt med det heller eftersom Mozart inte var Mozart då när han föddes.

 Min hustru fyller 50 år idag vilket vi firar i grandios stillhet. Inga stora sällskap med människor med stora hjärtan som tittar förbi, annars njuter vi bara av att vi har så många år tillsammans (27) och så många levnadsår tillsammans. Jag fyller år om 12 dagar. Om vi slår samman våra åldrar blir det summan 112 och det måste ju firas. Det är dags att fylla den sifferkombinationen med något annat än olyckor och allvarlig sjukdom. Vi träffades för 27 år sedan på min födelsedag den 27/1. Vi har två barn tillsammans och om man delar siffran 112 med två får man 56 vilket var året då Elvis, Carl Perkins, Jerry Lee Lewis och Johnny Cash samlades i Sun studio för en legendarisk inspelning. Talet 27 är väl mest förknippat med alla unga musiker och sångare som dött vid denna ålder, själv hade jag knappt kommit igång… Vår son är 20 och vår dotter 13, det blir 33. Förra året när de var 19 och 12 blev resultatet 31, samma ålder som mitt äldsta barn var samma år.  Om man slår ihop hela vår familjs

 Jag har alltid varit fascinerad av viskleken, redan på lågstadiet när en mening fick vandra från barn till barn som viskar den i örat på den som sitter bredvid och sedan slutresultatet som kunde bli något helt annat än ursprungsmeningen. Det var som ett språktrolleri. Förra året skapade jag ett improvisationsprojekt som skulle bygga på samma idé, så här gick det till: Jag spelade in en 5 minuter lång gitarrimprovisation. Sedan skickade jag den till fem vänner och bad dem att spela tillsammans med min inspelning och så klart spela in sin egen stämma. När de var klara med sitt bidrag skulle de skicka sin egen inspelning till 3-5 utvalda improvisatörer som i sin tur spelar spelar in sin stämma - min egen inspelning får bara höras av de första fem musikerna - och skickar vidare. Alla inspelningar har samma ursprung men bara två i taget spelar tillsammans. Så vandrar musiken vidare och bildar nya duos med nya klangvärldar medan min egen gitarrimprovisation tunnas ut och finns där längst ba