LJUDVÅGOR

Den senaste tekniken har nu kommit fram till att alla slags material känner av ljudvågor och vibrerar i samklang med dessa vågor. Med en höghastighetskamera kan man då filma av t.ex. en krukväxt och sedan analysera bladens vibrationer för att få fram ett innehåll som liknar det ljud som spelats upp, t.ex. en talad röst, en pianomelodi eller andra ljud som råkar uppstå under filmningen. Utvecklingen går så snabbt att det till och med fungerar med vanliga filmkameror, bara själva analysprogrammen är tillräckligt uppdaterade. Detta betyder att det skulle vara möjligt att analysera en stumfilmsscen genom att studera, inte skådespelarnas läpprörelser, utan hur olika föremål i bilden vibrerar för att sedan lägga in denna information i ett analysprogram och få fram vilka ljud som framskakades i själva inspelningsögonblicket.

Skådespelarna, som bara behövde röra på munnen, kanske inte alls läste sina repliker utan pratade om vilka kläder de skulle ha på sig till kvällens poolparty, eller vad de ätit till frukost. De kanske, bakom leende munnar, grälade om något som hänt under kafferasten. Det kanske pågick en rivning av grannhuset bredvid eller något annat överraskande. Vibrationerna avslöjar allt.

Så vad är då ljud? Jag föreställer mig att det finns insekter eller andra smådjur som inte hör så bra men kan avläsa sin omgivnings ljud bara genom att känna dessa vibrationer eller genom att se hur blad och barr rör sig. Hör vi överhuvudtaget någonting eller är ljud bara en omformning av de ljudvågor som når oss till något som tar gestalt av en popsång eller en popcornmaskin inne i våra hjärnor. Våra ögon är som höghastighetskameror som läser av ljudvågorna och sedan delar upp dem i olika sektioner, röster, smällar, sus, skrap, musik m.m.

Det är fascinerande med möjligheten att analysera ljud på detta viset men det är hisnande att upptäcka att ljud kanske inte är ljud förrän det når en mottagare som omvandlar vibrationerna till något som stämmer överens med den världsbild vi har skapat. Om ett träd faller i skogen så vill vi att det ska låta som den inre bild vi har av hur ett träd låter när det faller, en stam som går av, löv eller barr som skrapar mot intilliggande trädkronor och till slut en duns i marken. Men om ingen människa eller något djur är i närheten så finns det ingen som kan tolka ljudvågorna på det sättet utan de andra träden i skogen, mossan och allt sly som finns där kanske uppfattar det som ett enkelt ”Hej då”.