Inlägg

Bläckfiskar och sinnesintryck

Bild
  Läser just nu Peter Godfrey-Smiths bok som på svenska heter Djupsinne. Den handlar om bläckfiskars utveckling och beskriver en alternativ intelligens som på många sätt skiljer sig från vårt eget sätt att tänka, men ändå har ett fascinerande djup och det sägs någonstans att bläckfiskar är väl det närmaste vi har för att kunna sätta oss in i hur det skulle vara att möta en utomjording från en annan civilisation. Det mest intressanta med boken är hur den får mig att relatera till hur vi människor fungerar, både som djur härstammande från encelliga varelser till hur vi utvecklats till något som skiljer sig mycket ifrån andra djurs sätt att tänka och fungera. Fastnade för en tankegång om sinnesupplevelser som får mig att tänka på vad som händer när vi möts och spelar musik tillsammans: ”Vad vi gör härnäst påverkas av vad våra sinnen uppfattar just nu; och vad vi uppfattar härnäst påverkas också av vad vi gör just nu. Vi läser, och vi vänder blad, och när vi vänder blad påverkar det v

Återlyssning - Den modala friheten

Bild
  Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 2 i serien:                                     John Coltrane - A Love Supreme (1965 Impulse Records) Jazzen utvecklades i enorma språng under de första 40 åren sedan sin tillkomst. Från att ha varit baserad på bluesen och sedan hämtat melodisk inspiration från gospelsångerna i kyrkan så började musikerna att söka efter nya sätt att improviser

KREATIVITET OCH BOKSTAVSKOMBINATIONER

Bild
  Vi samtalar mycket, vi som jobbar med så kallat kreativa yrken. Vi pratar om vad som fått oss att hamna där vi hamnar och vad som gör att vi inte slutar och lägger av trots motgångar och osäkerhet. Vi fortsätter stånga oss blodiga för att slutföra en idé som plötsligt bara dök upp i huvudet, och vi gör det också. Ofta. Fler än en gång har någon av oss sagt: ”Det är väl någon diagnos jag har”, eller ”Jag vet inte vilken bokstavskombination jag har men någon måste det vara”. Det kanske är så, det kanske är dags att omformulera begreppen så att rätt personer får rätt uppgifter på arbetsplatser.   När begreppet bokstavskombinationer blev ett allmänt samtalsämne så tänkte jag ofta tillbaka på min egen skoltid och vilka som var diagnosbarn, för de har ju alltid funnits. Jag brukade skämta om att min bokstavskombination var L.E.I.F och en bra lärare kunde anpassa undervisningen så att just mina behov kunde få utlopp (det var verkligen inte alla lärare som klarade detta). I klassen fanns o

Hundar, 432 Hz och Tesla

Bild
  Jag tar mina hundpromenader varje dag vilket är ett skönt avbrott från det stillasittande kontorsarbete som jag håller på med för tillfället. Sitter och läser, sitter och skriver, lyssnar ibland på något intressant men ibland på vad som helst bara för att stänga av hjärnans egna musikaliska påhitt. När jag och Buster kommer ner till Långholmen släpper jag honom fri och låter honom springa som han vill, sen kan jag gå där och fundera på olika saker som dykt upp under läsningen, eller lyssna på radiostationer med de märkligaste teman. Jag fascineras av hur hundar plötsligt kan stanna upp och rikta all uppmärksamhet åt ett visst håll, och flera minuter senare förstår jag att det var en annan hund på väg, eller en ekorre långt borta i ett träd eller fotsteg som närmar sig. Men ibland har jag ingen aning om vad som fångar hans uppmärksamhet. Han liksom bara sitter där och stirrar bort i tomheten, fullt koncentrerad på vad det nu kan vara. Jag går hem och börjar studera djurens egna uppf

Att höra med kroppen

Bild
  Vid 48 års ålder, när han ansågs vara på toppen av sin karriär, blev han helt döv. Själva hörselnedsättningen hade varat och verkat i nästan 20 år och blivit sämre och sämre, och till slut så stängdes dörren till den ljudande omgivningen helt och hållet. Vad gör man av sitt liv om man har ägnat nästan all sin tid åt musiken? Eller ljuden? Tänk att varje dag från och med att man fyllt 30 börjar att upptäcka hål i ljudspektrat. Inga syrsor, inget sus ifrån träden, inget fågelkvitter, inga fotsteg i gruset, inga röster, skratt eller utrop, inga vagnar som skumpar fram på kullerstenarna, inte ljudet av kyssar, inte hjärtat som bultar när man blir glad eller upprörd, inga kyrkklockor… Ett efter ett tonar de ut, alla ljuden. Och instrumenten, först piccolaflöjterna med sina höga toner och sedan instrument efter instrument beroende på frekvensomfång. Det sista som fanns kvar var förmodligen det vemodiga dunkandet från en Gran Cassa längst bak i rummet vars ljudvågor långsamt letar sig fra

LJUDVÅGOR

Bild
Den senaste tekniken har nu kommit fram till att alla slags material känner av ljudvågor och vibrerar i samklang med dessa vågor.  Med en höghastighetskamera kan man då filma av t.ex. en krukväxt och sedan analysera bladens vibrationer för att få fram ett innehåll som liknar det ljud som spelats upp, t.ex. en talad röst, en pianomelodi eller andra ljud som råkar uppstå under filmningen. Utvecklingen går så snabbt att det till och med fungerar med vanliga filmkameror, bara själva analysprogrammen är tillräckligt uppdaterade. Detta betyder att det skulle vara möjligt att analysera en stumfilmsscen genom att studera, inte skådespelarnas läpprörelser, utan hur olika föremål i bilden vibrerar för att sedan lägga in denna information i ett analysprogram och få fram vilka ljud som framskakades i själva inspelningsögonblicket. Skådespelarna, som bara behövde röra på munnen, kanske inte alls läste sina repliker utan pratade om vilka kläder de skulle ha på sig till kvällens poolparty, eller vad

Jag önskar en sak på min födelsedag

Bild
  Jag önskar en sak på min  födelsedag Jag önskar en sak på min  sextiotvåårsdag Jag önskar någonting på min bemärkelsedag Jag önskar någonting på denna högtidsdag Inget särskilt hände den dagen, förutom att jag föddes, den 27 januari 1960. Jo min bror fyllde sex år, det var något särskilt för honom och min mamma och pappa. Men de tänkte nog mest på mig den dagen, på att jag just anlänt kl tio över två på natten. Hon fick nog sova några timmar efter det medan jag låg i min egen låda på en sal. Jag föreställer mig att det var så. Jag och alla mina dagskamrater låg och väntade på att livet skulle börja. Pappa var väl hemma som pappor var. Hemma och tog hand om mina syskon och förberedde en sexårsdag, men var det så? Varför frågade jag aldrig om det? Kanske mina syskon var hos mormor? så var det säkert på den tiden. Inget särskilt hände, inte som dagen när Mozart föddes den 27 januari 1756, men det var ju inget särskilt med det heller eftersom Mozart inte var Mozart då när han föddes.

112 och talmystik

Bild
 Min hustru fyller 50 år idag vilket vi firar i grandios stillhet. Inga stora sällskap med människor med stora hjärtan som tittar förbi, annars njuter vi bara av att vi har så många år tillsammans (27) och så många levnadsår tillsammans. Jag fyller år om 12 dagar. Om vi slår samman våra åldrar blir det summan 112 och det måste ju firas. Det är dags att fylla den sifferkombinationen med något annat än olyckor och allvarlig sjukdom. Vi träffades för 27 år sedan på min födelsedag den 27/1. Vi har två barn tillsammans och om man delar siffran 112 med två får man 56 vilket var året då Elvis, Carl Perkins, Jerry Lee Lewis och Johnny Cash samlades i Sun studio för en legendarisk inspelning. Talet 27 är väl mest förknippat med alla unga musiker och sångare som dött vid denna ålder, själv hade jag knappt kommit igång… Vår son är 20 och vår dotter 13, det blir 33. Förra året när de var 19 och 12 blev resultatet 31, samma ålder som mitt äldsta barn var samma år.  Om man slår ihop hela vår familjs

Viskleken som konstnärlig idé

Bild
 Jag har alltid varit fascinerad av viskleken, redan på lågstadiet när en mening fick vandra från barn till barn som viskar den i örat på den som sitter bredvid och sedan slutresultatet som kunde bli något helt annat än ursprungsmeningen. Det var som ett språktrolleri. Förra året skapade jag ett improvisationsprojekt som skulle bygga på samma idé, så här gick det till: Jag spelade in en 5 minuter lång gitarrimprovisation. Sedan skickade jag den till fem vänner och bad dem att spela tillsammans med min inspelning och så klart spela in sin egen stämma. När de var klara med sitt bidrag skulle de skicka sin egen inspelning till 3-5 utvalda improvisatörer som i sin tur spelar spelar in sin stämma - min egen inspelning får bara höras av de första fem musikerna - och skickar vidare. Alla inspelningar har samma ursprung men bara två i taget spelar tillsammans. Så vandrar musiken vidare och bildar nya duos med nya klangvärldar medan min egen gitarrimprovisation tunnas ut och finns där längst ba

Haiku

Bild
Haiku fascinerar mig och håller min kreativitet vid liv. Man kan bestämma sig för att skriva en haiku om dagen under ett års tid för att sedan titta tillbaka på hur årstiderna växlar och förändrar orden, språket. En av de tidiga haikumästarna i Japan hette Bashō och skrev haikus under sina  vandringar ute på landsbygden. Ibland svarade han på någon annans haiku som var inristad i något träd, ibland skapade de medvetet ett haiku-samtal, en så kallad renga. Vi gjorde det, jag och min son Milton, under hela 2019 och det blev en samling på 730 haikus som finns på följande sida: 730 Haikus Här följer de två haikus som skrevs på dagens datum 2019:   13.1 kraxande fläckar molnen flyr över himlen kråkor i motljus till slut är det slut och jag återvänder till mitt stökiga rum Nu är jag mitt uppe i ett andra haikusamtal med en vän från Göteborg där vi ibland har dialoger, ibland samtal och motsägelser som plötsligt går över i en haikusträng där dikterna binds samman av rim och rytm, men det ska