Återlyssning - Ett mysterium

 Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 7 i serien:

Bob Dylan - The Freewheelin' Bob Dylan  (Columbia 1963)





Efterkrigstiden hade övergått i kalla kriget och västvärldens ungdomar hade förstått att de var just ungdomar med en egen rätt att vara och att göra som de vill. Grisbuktsinvasionen hade misslyckats och Vietnamkriget låg några år framåt i tiden. Det behövdes någon som kunde formulera det alla kände, någon som inte var politiker med stora visioner utan någon som kunde använda orden så att alla kunde känna igen sig, men ändå inte. Då dyker det upp en ung poet från ingenstans eller från överallt enligt honom själv. Han förklädde sig till folksångare för att någon skulle orka lyssna på hans långa dikter. Och han skrev frenetiskt och surrealistiskt drömmande men ändå med en fot i traditionen. Det var just de ord som behövdes för att ge allt ett sammanhang, för att skapa en generation som tyckte att de hörde samman under en trasig tid som bara längtade efter någon som kunde definiera den. Skriva den. 


Blowin' in the Wind


Många tog det på allvar, det som den unge mannen diktade, och de trodde att han hade svar på allt, så han blev tvungen att fly. Han blev en äventyrare som reste runt i världen; bland annat jobbade han på en cirkus som lär ha turnerat i Norden och besökt både Stockholm och Köpenhamn. Senare blev han vapenhandlare men slutade då han inte kom överens med sin leverantör så han drog sig tillbaka som handelsman i Harar där han fick en inflammation i benet som måste amputeras. Ingen vet riktigt vad som hände sedan, men många tyckte sig se honom i olika karaktärer som dök upp. En gång med en elgitarr på en folkmusikfestival, en annan såg en mild countrysångare sjunga om bibliska motiv och ropade "Det är han!". Det fanns de som trodde han var en frälsare och tusental drog sig mot arenorna för att se om det var han. Någon trodde att han på ålderns höst börjat resa runt och sjunga Frank Sinatra-sånger och det fanns till och med dem som tyckte sig känna igen honom i en blick från ett foto på en nobelpristagare. Men det var så klart ingen som visste vad som egentligen hänt och all världens ungdomar växte upp och blev medelklass med CD-hyllan fylld av sånt som de trodde att den unge poeten hade producerat i hemlighet. De tyckte till och med att det gick att höra en ton av det som den unge poeten hade haft då en gång för länge sedan.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

CV med misslyckanden

Håkan Hellström och Ace of Base

Det femte elementet - kvintessensen