om att lyssna…

Idag samlades vi, ett tjugotal musiker från olika genrer och av olika åldrar (den yngsta var 9 och den äldsta 81) för att stödspela på Extinction Rebellions protestaktion i Stockholm. Fossilupproret var namnet och fokus låg på att berätta för alla som var där att vi är många som bryr oss om att klimatkrisen är här på allvar och att det finns vissa system i vårt samhälle som drastiskt måste förändras för att det ska gå att vända utvecklingen. Just denna aktion handlade om att stänga av korsningen Sveavägen/Kungsgatan vilket är en av de viktiga knutpunkterna för att Stockholmstrafiken ska flyta på. Det blev naturligtvis lätt kaotiskt men framförallt mycket vackert då det påminde mer om en folkfest än en demonstration. Polisen och demonstranterna hade en dialog under hela ockupationen och trafikanterna runt omkring verkade acceptera situationen eller börja leta alternativa vägar. Alla utom en som blev arg och aggressiv och skulle kunnat hoppa på vem som helst om inte poliserna talade hono

Jag började fundera på att skapa en bilderbok utan bilder. Låta orden skapa situationer och föreställningar, som kanske till och med är olika varje gång du öppnar boken, eller kanske de tomma rutorna kan användas till att rita egna bilder utifrån vad du tycker dig se när du läser texten, eller iscensätt bildbeskrivningarna. Kom gärna med förslag och lägg sedan ditt bidrag som kommentar till detta inlägg.    Bilden kan innehålla: fyra barn, hästar och en clown.

  Sitter och redigerar intervjuer jag gjort med kollegor som jag tycker är intressanta, nej inte kollegor - vänner som jag ville samtala med. Hur ska jag få till den nedskrivna texten så att flödet från samtalet finns kvar. Jag varken kan eller vill göra en normal intervju. En intervjuare får inte ta egna exempel eller tänka subjektivt om det som sägs. Eller får man det? Jag vill bara få till ett samtal där orden blandas och blir reflektioner i varandra så att vi till slut är en kropp som berättar något, berättar en historia om något som händer nu.   Det är det jag vill komma åt. Att vi med våra röster ska kunna prata oss fram till vad som händer just nu. Vem är jag idag? och du? Hur kommer det sig att vi refererar till samma sak. Jag har pratat med åtta personer från olika bakgrund och alla samtal har vid något tillfälle rört vid vad Miles Davis sysslade med i början på 70-talet, under den s.k. elektriska perioden. Är det jag som leder in samtalet på detta varje gång? Det ser inte u

I slutet på 80-talet, när samplingsmusiken hade etablerat sig genom hip-hop och rap-musik började ljudkonstnärer och artister leta efter nya sätt att använda klippteknik men med striktare restriktioner. Samplingstekniken hade blivit lättillgänglig tack vare den digitala tekniken och kunde både använda sig av inspiration från experimentell musik från 1900-talet; allt ifrån Dadaistiska ljudexperiment, över Musique Concrete och de svenska Text/Ljud-kompositörerna på 60-talet. Men begreppet Plunderphonics tog en attityd som kan liknas vid den franska litterära Oulipo-rörelsen där regler sätts upp för hur man får skriva. Georges Perec skrev till exempel en roman utan bokstaven e och metoden N7 stod för att byta ut alla substantiv (N står för nom, eller noun som är franskan eller engelskans ord för substantiv) till det substantiv som kommer som nr 7 efter det ursprungliga ordet i en ordbok.   Plunderphonics idé var alltså att skapa samplingsmusik men med den begränsningen att man bara får

Att fåglar kvittrar är en självklarhet, det är också tydligt att de säger något med sitt kvitter. Oftast handlar det om att varna andra för ett eventuellt hot (dit räknas även vi som står och lyssnar), eller tips till andra att det finns något ätbart i närheten. Det finns nog också fall där man kvittrar för att få en partner. Men att de bygger meningar med hjälp av en syntax som kan liknas med den vi själva använder när vi placerar ord eller fraser i olika ordning, det var i alla fall nytt för mig. Nu visar det sig att även fiskar har ett eget språk. Av förklarliga skäl måste de hitta alternativa sätt att frambringa ljuden på, men det finns lösningar på även detta. Stridulation är något som förekommer i insektsvärlden då man gnider olika kroppsdelar mot varandra för att skapa friktion, till exempel gräshoppans spel. Även vissa fiskarter har hittat möjligheter att producera ljud genom att gnida sina bendelar mot varandra för att skapa olika sorters friktionsljud, eller använda muskler f

  Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 7 i serien: Bob Dylan  - The Freewheelin' Bob Dylan  (Columbia 1963) Efterkrigstiden hade övergått i kalla kriget och västvärldens ungdomar hade förstått att de var just ungdomar med en egen rätt att vara och att göra som de vill. Grisbuktsinvasionen hade misslyckats och Vietnamkriget låg några år framåt i tiden. Det behövdes någon som kunde f

Jag sitter på verandan till ett litet fritidshus ute på Värmdö och har just ätit lunch och fått en kopp kaffe. Nu ska det bli skönt med en liten eftermiddagsvila i solen. Jag blundar och försöker slå bort alla tankar som kommer - en slags meditation där vinden genom träden är så lugnande, och fågelkvittret. Ja, just det. Nu slog koncentrationen på... Om jag sitter helt still och blundar kan jag placera ut exakt var varje fågel sitter både i höjd och sidled. Jag märker hur det skapas en rytm av hur två fåglar av samma sort kommunicerar med varandra. Den ena har en lite längre fras men bara lite. De verkar veta exakt när de ska ta över ifrån den andre i växelspelet. Jag blir helt fascinerad av de små fraserna som kastas fram och tillbaka. Då tillkommer ett annat läte, lite längre toner och denna har ingen kontakt med de andra två. Sjunger den för sig själv? Nej det finns någon som svarar långt bort fast i ett annat led än de två första. Det är mer framför och bakom mig. Nu hör jag hur al

Mina universitet hade inga trappor upp till en ståtlig korridor där salarna låg på rad. Mina universitet var samtal i trånga halvmoderna lägenheter med dusch i källaren och grannar som bankade i väggen när vi dansade till Blue Monday av New Order . Det var jag och min vän från Kanada. Jag vet inte varför han kommit till Sverige eller var han bodde eller jobbade med. Jag vet att jag sett honom på biblioteket dit han gick varje dag för att lyssna på klassisk musik som han satt i lyssningssalen med hörlurar på och dirigerade i luften. Han berättade senare att han en gång som barn träffat Igor Stravinskij vilket imponerade på mig. Han älskade svensk sommarregn och vi satt en gång fast i en bil och väntade ut det värsta skyfall jag har varit med om. Min vän tjöt av glädje och skrek ”Beeerrrgmaaaaannnn!!!” Detta väder var hans association med Bergmans filmer. Han hade bara lyssnat på klassisk musik i hela sitt liv och kunde ingenting om något modernt. Jag introducerade honom för Talking H

När jag går på konsert, teater eller film vill jag gärna sitta lite åt sidan istället för mitt i. Detsamma gäller när vi jobbar i studio och inspelningsteknikern vill att jag ska sätta mig mitt emellan högtalarna för att få bästa lyssningsplats för att kunna höra stereobilden korrekt. Då väljer jag hellre att stå lite snett bakom den platsen. Jag tillhör nämligen de som inte tycker att en inspelning eller uppspelning ska vara en objektiv representation av det som sker. Jag vill själv välja vad och hur jag vill höra eller se resultatet. I en gammal intervju med Lou Reed upptäcker jag att han säger samma sak. Det måste vara vår rätt att använda möjligheten att zooma in olika partier i musiken för att den ska bli levande. När en filmare jobbar med en scen finns det ju ingen som helst tanke om att den korrekt ska representera det som förmodas ske i scenen. Närbilder och panoramabilder växlar med in och utzoomningar för att skapa en nerv och en speciell känsla. Så vill jag att musik ska låt

  Bilden kan innehålla: ett askfat, en cigarett, ett rep.

  Vid ett tillfälle när jag öppnade Instagram för att strötitta på vad mina vänner hade lagt upp den senaste tiden hade ett tekniskt problem gjort att själva bilden inte gick att visa. Vad jag fick var istället en text: ”Bilden kan innehålla en eller flera personer, natt, skor och utomhus”. Detta triggade min fantasi och jag började skapa inre bilder utifrån den korta texten. Det fick mig också att ifrågasätta begreppet ”En bild säger mer än tusen ord” och tänka att det motsatta skulle vara mer sanningsenligt: ”Ett ord säger mer än tusen bilder”. Det väcker också tankar om begreppet censur och vad som är tillåtet att publicera sociala nätverk. Jag började fundera på att skapa en bilderbok utan bilder. Låta orden skapa situationer och föreställningar, som kanske till och med är olika varje gång du öppnar boken, eller kanske de tomma rutorna kan användas till att rita egna bilder utifrån vad du tycker dig se när du läser texten, eller iscensätt bildbeskrivningarna. Kom gärna med förslag

 Anders och John Zorn

 Forever is nothing

  Bilden kan innehålla: en tågstation, en klocka som går fel, människor som springer.

 Kan du ge mig en hundring?

Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 6 i serien: Elvis Presley  - That's All Right (Sun Records 1954) 1946 spelade den svarte bluesartisten Arthur Crudup in den egna låten That’s All right . Det var ett skönt groove bakom den bluesiga melodin och gitarren plockade fint i bakgrunden. På något sätt kändes den som ett litet steg bort från den klassiska bluesen då den var mer dur-baser

  Bilden kan innehålla: utomhus, män mustascher, vatten.

  Träffar min gamle vän Gerhard och vi pratar om krig, hur det är att leva i en tid när Europa återigen är i krig. Plötsligt slår det mig att jag är född femton år efter att andra världskriget tog slut. Femton år! det är ju ingenting. Nu är det över tjugo år sedan kriget i Jugoslavien tog slut, ett krig som fortfarande känns som nutid. Så måste det ju ha varit för mina föräldrar och far och morföräldrar när jag föddes - strax efter att kriget tog slut. För mig var det historia och kändes som historia hela min barndom och upp i tonåren. Det var något vi läste om i skolan och fick veta att en ond man vid namn Hitler hade försökt att ta över hela Europa. Men det var för länge sen, så länge sen. Vietnam-kriget var närmare i tid men mycket långt bort från där vi levde. Mina äldre syskon var engagerade och gick med FNL-märken på jackan. Jag fick också ett som jag bar i skolan, kan det ha varit andra eller tredje klass? Jag visste inget om kriget i Vietnam när jag gick i lågstadiet. Sen växte

  Stavelser, jag räknar stavelser. Ibland för att skriva haikudikter som ska bestå av tre rader med fem stavelser på första raden, sju på den andra och fem på den tredje. Det gäller egentligen bara om man skriver på japanska som är ett språk byggt av jämt betonade stavelser. Men jag tycker om att arbeta utifrån regler så jag försöker använda samma system, fem - sju   - fem. Det ger stavelserna vikt. Stavelser är byggstenarna i det som blir prosodi, språkmelodi. Genom att betona eller inte betona stavelser skapas en språkmelodi, en melodi som är unik för varje land, ja kanske varje dialekt i ett land. Stavelser kan i sig vara innehållslösa men de kan också betyda något i sig själva. Och är en stavelse som är mycket användbar medan sta eller vel inte säger något förrän se tillkommer. Se betyder något i sig men efter sta + vel bildas ordet stavelse. Det är som varelser som befolkar pappret eller skärmen och ger liv åt en berättelse eller en tankegång. Jag tänker på stavelser när jag

  Vid ett tillfälle när jag öppnade Instagram för att strötitta på vad mina vänner hade lagt upp den senaste tiden hade ett tekniskt problem gjort att själva bilden inte gick att visa. Vad jag fick var istället en text: ”Bilden kan innehålla en eller flera personer, natt, skor och utomhus”. Detta triggade min fantasi och jag började skapa inre bilder utifrån den korta texten. Det fick mig också att ifrågasätta begreppet ”En bild säger mer än tusen ord” och tänka att det motsatta skulle vara mer sanningsenligt: ”Ett ord säger mer än tusen bilder”. Det väcker också tankar om begreppet censur och vad som är tillåtet att publicera sociala nätverk. Jag började fundera på att skapa en bilderbok utan bilder. Låta orden skapa situationer och föreställningar, som kanske till och med är olika varje gång du öppnar boken, eller kanske de tomma rutorna kan användas till att rita egna bilder utifrån vad du tycker dig se när du läser texten, eller iscensätt bildbeskrivningarna. Kom gärna med förslag

  När poeten Robert Frost fyllde 80 år blev han intervjuad och fick den viktiga frågan: “In all your years and all your travels, what do you think is the most important thing you’ve learned about life?” He paused a moment, then with the twinkle sparkling under those brambly eyebrows he replied: “In three words, I can sum up everything I’ve learned about life. It goes on. In all the confusions of today, with all our troubles . . . with politicians and people slinging the word fear around, all of us become discouraged . . . tempted to say this is the end, the finish. But life — it goes on. It always has. It always will. Don’t forget that.

  Kvällspromenad med min hund och får höra den enkla förklaringen att kommunikation handlar om att skapa en gemensam plattform. Det väcker så klart tankar om hur jag själv relaterat till just kommunikation som den viktigaste beståndsdelen i allt jag gör. När jag komponerar musik vill jag helst göra det i ett sammanhang där jag och musiken kommunicerar med en regissör, en koreograf eller en filmare, konstnär eller vem som helst som vill att musiken ska börja konversera med ett material. Att sitta och diskutera hur olika konstformer tillför en ny dimension åt en annan konstform är upplyftande och nästan alltid överraskande då mötet nästan alltid tillför en synvinkel som ingen hade tänkt på. Jag tänker också på kommunikation mellan scen och publik. Jag tänkte på det extra mycket efter att ha sett Nick Cave & the Bad Seeds. De gick inte ut på scenen för att leverera något som vi i publiken skulle vara mottagare av, de agerade och spelade för att det skulle uppstå en kommunikation. De

  Ett flertal gånger den senaste tiden har ordet metafor dykt upp som ett sätt att förklara något på ett begripligt sätt. Jag märker mer och mer att det är vad jag försöker göra när jag skriver, jag hittar ett begrepp eller ett problem som jag vill förklara och använder sedan en metafor för att tanken ska bli begriplig. Jag hämtar metaforerna från min egen verksamhet som musiker, komponist, språkintresserad. Eller från min egen vardag som pappa, make, hundägare, boende i storstad, cyklist eller liknande. Jag skriver inte för att få akademiska poäng eller för att pedagogiskt förklara för alla andra vad jag har kommit på. Jag skriver och skapar metaforer för att själv förstå, sedan delar jag med mig av dem och hoppas att det ska uppstå en kommunikation, eller en konversation - skriftlig eller muntlig. Metafor betyder att överföra och det innebär att jag översätter från ett språk till ett annat. Inte nationella språk utan mer ett beskrivande språk kopplat till olika begrepp. Jag förstår i