Återlyssning - En Ny Tid

Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 6 i serien:

Elvis Presley - That's All Right (Sun Records 1954)

1946 spelade den svarte bluesartisten Arthur Crudup in den egna låten That’s All right. Det var ett skönt groove bakom den bluesiga melodin och gitarren plockade fint i bakgrunden. På något sätt kändes den som ett litet steg bort från den klassiska bluesen då den var mer dur-baserad även om sången hämtade sina toner underifrån, som är så självklart inom all bluesmusik. Sett så här i efterhand tycker jag mig höra ett möte mellan den svarta musiken och ett sätt att spela som låg närmare den vita countrymusiken. Låten blev en mindre hit i sydstaterna och spelades ofta på svarta klubbar.

That's All Right - Arthur Crudup

 

Men det var först åtta år senare när en ung 19-årig man från Tupelo gjorde samma typ av mix, alltså blandade svart och vit musik, fast från andra hållet. Om man lyssnar på båda inspelningarna kan man lätt säga att Elvis gjorde en cover-version av Crudups låt, och han hade säkert hört den när han hängt i närheten av svarta klubbar i södern. Men med denna utgivning 1954 hände något. Efterkrigstidens ungdomskultur fick sin egna musik där alla rörelser och rytm var mycket mer vågade än någon vit musik varit innan dess. Samma låt spelad på ungefär samma sätt. Den enda skillnaden var att Elvis inte hämtade melodin lika mycket underifrån som en svart bluesmusiker hade för vana att göra. Så hur kunde en näst intill karbonkopia skapa en musikalisk revolution och vända upp och ner på hela musikindustrin?

That's All Right - Elvis Presley

 

Det handlar om sex och det handlar om en vit medelklass som lärt sig att föra sig försiktigt och värdigt för att inte uppfattas som vulgär. Inom svart kultur var det en självklarhet att kroppen skulle vara fri att röra sig utifrån hur man kände. När Arthur Crudup sjöng och spelade var han en av många i en tradition där musiken manade på publiken att dansa och utmana varandra i sexuella inviter. Elvis visste mycket väl vad han gjorde när han plockade upp detta och presenterade det för en vit publik. Han visste hur han skulle röra sig och han njöt av uppståndelsen. Kompmusikerna behövde bara härma vad de hört på originalinspelningen och Elvis själv kunde få en hel publik att skrika bara genom att höja överläppen en aning. 

Det var just det som var genidraget. Att överföra något från en annan kultur in i den ganska tråkiga vita medelklassen som växte fram efter kriget. Arrangemanget och framförandet är förmodligen en mix av något helt spontant blandat med något uttänkt. Det fanns ett stort behov av att visa världen att det finns en ungdomsgeneration som inte behöver gå ut i kriget utan kan ägna sig åt sina egna liv och njutningar. Det är en tidsmarkör som heter duga och håller faktiskt än idag.

Tråkigt nog fick Arthur Crudup lite, om ens några, pengar för att ha skrivit den låt som definierar starten på en ungdomsrevolution. Men det var nog mer regel än undantag i den musikbransch som växte upp från och med detta ögonblick.