om att lyssna…

  Bilden kan innehålla: en armé, kläder, damm, rädsla och en hund.

  Bilden kan innehålla: överraskade miner, en eller flera personer.

Den franska litterära rörelsen Oulipo skapar frihet genom regler. T.ex. skriv en roman men utan att använda bokstaven e. En annan regel är: Byt ut alla substantiv mot det sjunde följande substantivet i en ordbok. Denna regel kallas för N7 och kan sägas ta fram en inre sanning i texten. I detta fallet handlar det om de texter som står på huvudsidan hos de olika riksdagspartiernas hemsidor. Som med alla regler fungerar de bäst om man tar sig friheter och gör små förskjutningar och ändringar i grammatik och syntax. S - Alla ska vara fria att utvecklas som en infant, råda över sin egen livrem, forma sitt timmer efter egna öringar och påverka de egna sammanträffandena. Denna frilla ska gälla alla. Därmed är Jätten frillans förutsättning. Vi vill avlägsna de ekonomiska, sociala och kulturella  hippodromerna för mäskens frigörelse. V - I alla tider har alla drömt om och kämpat för en väst där ingen behöver gå hungrig, en väst utan föråkare och utan kristdemokrater. Ropen på bubblor, frillor

Things go together because they are together (old chinese saying)  

För cirka 115 000 år sedan inleddes den senaste istiden och varade sedan i typ 100 000 år innan de sista spåren smälte bort. Detta påverkade, som vi alla kommer ihåg från mellanstadiet, naturen i hela vårt land. Något som alltid fascinerat mig är hur isen kunde frakta stora mängder sten på sin väg söderut. Stenar som släpade och rullade över bergen och rev upp rännor och skapade sprickor som vi ser spår av när vi gör våra skogspromenader. Tänk vilket ljud det måste ha varit under de antal år som det tog för isen att förflytta sig ner genom landet. Basmuller blandat med skärande diskantskrap, typ som att dra naglarna över en griffeltavla fast i storformat.  Nu finns bara spåren kvar i som minnen över vad som en gång hänt och vi kan bara reflektera över vilka ljudminnen som ligger där inristade på berget. Det får mig att tänka på likheten med vinylskivor och fonografrullar, precis som Rainer Maria Rilke såg ett graveringsspår på ovansidan av en människoskalle och tänkte att han skulle

Något sätts i vibration vilket skapar en effekt, det kan vara en ton eller en färg, det kan vara en skakning i marken eller kroppen eller ett hav som går i sjö med stora vågor. Men en vibration kan också skapas utifrån en idé som får dina tankar att vibrera precis som en Laogg, den buddistiska sjungande skålen som finns i olika storlekar och som korresponderar med olika chakran.  Men associationer kan också få din tanke att vibrera och skapa nya tankar, om du bara är tillräckligt öppen för vad du upplever. Det kan vara ljudkvaliteten på en bilmotor som passerar, kanske en hackig puls på grund av något som är felinställd vilket gör att du associerar till en liknande rytm du hörde när du var barn och cyklade omkring på en gammal cykel där kedjan var lös och skapade en rytm varje gång kedjan gick runt. Det kan vara rösten hos en person du sitter nära på bussen som får dig att associera till en granne du brukade prata med ute på cykelgården. Hon som alltid stannade till för att prata när

Jag brukar alltid att försöka hitta en utsträckt timing i min vardag; det kan till exempel vara att anlända till ett möte exakt på minuten. Inte i god tid, vilket inte är så svårt, utan på klockslaget. Det känns som att vara en jazztrummis som spelar ett groove i ett extremt långsamt tempo så att det är 30 minuter mellan ettorna i varje takt där första takten är när jag stänger dörren i min lägenhet och ettan i nästa takt är när jag ringer på dörren hos min vän en halvtimme senare. Det är inte så svårt, det gäller bara att bli vän med det tomrum som råder i pausen mellan två händelser. En aktiv paus som också är användbar i matlagning där man hela tiden behöver vara medveten om att man tar pauser för att något ska få koka färdigt, men aldrig att den pausen får ägnas åt något annat eller bara vara tom, då tappar man ganska snart fokus i det man håller på med. Jag brukar till exempel testa mig själv när jag kokar ägg att inte ställa någon timer utan försöka känna in tiden och tänka ”jag

  Bilden kan innehålla: en eller flera personer, musikinstrument och en motorsåg.

  Vid ett tillfälle när jag öppnade Instagram för att strötitta på vad mina vänner hade lagt upp den senaste tiden hade ett tekniskt problem gjort att själva bilden inte gick att visa. Vad jag fick var istället en text: ”Bilden kan innehålla en eller flera personer, natt, skor och utomhus”. Detta triggade min fantasi och jag började skapa inre bilder utifrån den korta texten. Det fick mig också att ifrågasätta begreppet ”En bild säger mer än tusen ord” och tänka att det motsatta skulle vara mer sanningsenligt: ”Ett ord säger mer än tusen bilder”. Det väcker också tankar om begreppet censur och vad som är tillåtet att publicera sociala nätverk. Jag började fundera på att skapa en bilderbok utan bilder. Låta orden skapa situationer och föreställningar, som kanske till och med är olika varje gång du öppnar boken, eller kanske de tomma rutorna kan användas till att rita egna bilder utifrån vad du tycker dig se när du läser texten, eller iscensätt bildbeskrivningarna. Kom gärna med förslag

 Zero Killed

Det sägs att de flesta vuxna människor bara lyssnar på musik som var viktig under deras tonår, och flera av dessa vill dessutom med bestämdhet hävda att det inte har gjorts någon bra musik sedan 1956, 1968 eller 1977, eller 2001 beroende på när man hade sina roligaste ungdomsår. När man har musik som yrke däremot gäller det att vara nyfiken på vad som händer i samtiden och hur musiken förändras och tar nya vägar. I mitt fall, som har återvänt till gitarren efter några år på villovägar där jag spelat alla möjliga instrument, handlar det om att inspireras av de kollegor som vågar sig ut på äventyrliga spår för att hitta nya tekniker och spelsätt. Här kommer några stycken av dem med medföljande lyssningslänkar: Marc Ribot Alltsedan jag hörde honom på Tom Waits- plattan Rain Dogs har han varit en ledstjärna i sättet att mixa ett spel som är inspirerat av klassisk latinamerikansk gitarrmusik, Wes Montgomery-jazz och ren friform efter många års samarbete med John Zorn. Jag har inte sett

Vid ett samtal med min vän Beche berättade han om filosofin gällande felspel: Om du spelar fel under en session, se då till att göra om detta fel flera gånger. Då kommer lyssnaren att tolka det som att det var meningen. Det här är ju en metod som alltid fungerar, och inte bara fungerar utan kan vara källan till nya kreativa val. Det var bland annat en av storheterna med Jimi Hendrix spel. Inte att han var snabbast eller kunde utnyttja skalor på bästa sätt utan att han gav sig ut på irrfärder för att överraska sig själv och tvingas att lösa det som uppstår. Jag var i 20-årsåldern när jag gått igenom olika faser som gitarrist men ändå hade en känsla av att det fanns något som jag kunde göra till mitt eget. Fick då höra en inspelning med Richard Hell & the Voidoids där gitarristen Robert Quine spelar ett kort solo. Det var något i attacken och respektlösheten som tog tag i mig och jag började leta efter en spelstil där högerhandens driv var det avgörande medan vänsterhanden fick try

Jag tror att det var Lennart Wretlind som i ett radioprogram berättade om första gången han hörde A Day in the Life av The Beatles från Sgt. Pepper’s Lonely Heart Club Band. Han körde bil när låten spelades i radion och upplevelsen var så stark om omvälvande att han var tvungen att köra in till sidan och stanna bilen. Den bilden stannade kvar hos mig och det har faktiskt hänt mig också en gång, men jag tänker nu lista musik som haft liknande effekt på mig genom livet; det kan vara att bokstavligen stanna bilen men det kan också vara bildligt talat. Hade jag kört bil vid tillfället så hade jag varit tvungen att stanna vid vägkanten för att inte utgöra en risk för andra fordon. Här kommer den, från tidig barndom fram till nu: Papa-Oom-Mow-Mow - The Rivingtons  Surfin’ Bird - The Trashmen  Det var nog ungefär samtidigt som de här låtarna dök upp på radion, jag var kanske 4 eller 5 år och blev helt besatt av de repetitiva rösterna som mässade fram läten som både lät som ett språk jag j

  Vi har ett kylskåp hemma som börjar bli gammalt vilket leder till att det plötsligt kommer en hög ton som surrar. Trodde ett tag att jag fått tinnitus som många andra musiker, men jag märkte att om jag drog ner styrkan på kylskåpet så slutade tonen att låta. Tänk om det varit så enkelt med tinnitus. Men det kommer såklart tillbaka och irriterar mig mer än en mygga runt min säng på natten. Vissa dagar dock kan jag gå hemma utan att ens tänka på att det låter. Det är intressant med de ljud vi har omkring oss i vardagen och hur vi accepterar dem så till den grad att vi inte ens hör dem. Vi bor just där planen mot Bromma flygplats börjar sänka sig ner mot landning vilket skapar ett ganska starkt motorljud, men det är nästan aldrig att jag tänker på att jag verkligen hör ljudet. Samma gäller kyrkan som ligger bara ett par hundra meter från vårt köksfönster. Jag hör ju att klockorna ringer ibland när jag är ute och går, men hemma - aldrig? Jag vet att dessa ljud hörs in i lägenheten men

Sitter och jobbar med att skriva ett antal övningar för att kunna skapa improvisationsworkshops med barn och ungdomar. Hittar då ett kompendium i bokhyllan skrivet av John Stevens brittisk trummis och medlem av The Spontaneous Music Ensemble. Search and Reflect heter boken och består av grundläggande övningar i hur man arbetar med grupper för att skapa samspel och så småningom använda sig av metoder för att spela friare. Jag fastnar för ett kapitel som handlar om att ”klottra” med sitt instrument, alltså som ersättning för tystnad, att inte spela alls. Ta ditt instrument och gör svaga ljud i en flytande ström av sekvenser, som man gör med penna och papper när man sitter och pratar i telefon. Ingen funktion, ingen mening med det man spelar utan bara ljud som pågår. Det ställer o hjärnan till att uppleva en tomhet och kanske man kan säga att det motsvarar de mantra man brukar använda för att stänga av hjärnan vid meditation. Vid tystnad uppstår gärna en oavsedd aktivitet där hjärnan bör

Det är viktigt att utmana sig själv och skapa uppgifter där det du gör inte är av självklarhet. Jag brukar stämma om min gitarr för att sedan göra improvisationer utifrån hur örat uppfattar det som händer när fingrarna söker sig fram på greppbrädan. Just den här stämningen C Bb Eb G A Eb gav inga självklara förutsättningar vilket gjorde att varje grepp var en steg ut i det okända. Men varför inte, lika bra att kasta sig ut och sedan presentera det för den som vill lyssna. Detta är en övning som alla kan utföra och det behöver inte alls handla om gitarr eller ens musik. Gå ut i vårluften och plantera lökar, men se till att lägga alla olika sorter i  en korg och skaka om innan du stoppar dem i jorden, eller skriv en berättelse och när du känner dig färdig tar du fram en ordbok och byter ut alla substantiv till det substantiv som är det sjunde i ordningen enligt ordboken (Ett Oulipo-experiment som heter N7), eller ring ett valfritt nummer och starta ett samtal om sammanflätning - ett begr

  Vid ett tillfälle när jag öppnade Instagram för att strötitta på vad mina vänner hade lagt upp den senaste tiden hade ett tekniskt problem gjort att själva bilden inte gick att visa. Vad jag fick var istället en text: ”Bilden kan innehålla en eller flera personer, natt, skor och utomhus”. Detta triggade min fantasi och jag började skapa inre bilder utifrån den korta texten. Det fick mig också att ifrågasätta begreppet ”En bild säger mer än tusen ord” och tänka att det motsatta skulle vara mer sanningsenligt: ”Ett ord säger mer än tusen bilder”. Det väcker också tankar om begreppet censur och vad som är tillåtet att publicera sociala nätverk. Jag började fundera på att skapa en bilderbok utan bilder. Låta orden skapa situationer och föreställningar, som kanske till och med är olika varje gång du öppnar boken, eller kanske de tomma rutorna kan användas till att rita egna bilder utifrån vad du tycker dig se när du läser texten, eller iscensätt bildbeskrivningarna. Kom gärna med förslag

Ingenting kan skapas ur ingenting. Det finns alltid olika erfarenheter som vill blanda sig i det du gör, och de val som du upplever att du gör i stunden är i själva verket hämtade från olika minnesbanker i hjärnan där de ligger tryggt och väntar på att erbjuda dig olika förslag på lösningar. Rent tekniskt brukar man dela upp dessa olika minnesbanker i olika avdelningar för att förstå vilket typ av minne det handlar om. Episodminnen - är minnet av händelser som du varit med om, framförallt under senare tid. Om man tänker sig en musikalisk kontext (vilket passar mig bra) så kan det vara så här: Du ska spela för en publik och hela din kropp är inställd på olika sätt att bemöta denna situation; nerver på spänn och musklerna uppmjukade för att klara av det du vill att de klarar av. Men du kopplar också på episodminnet som tänker på det förra tillfället du var i en liknande situation och ur du reagerade och löste situationen den gången. Du kanske minns en tanke du hade som fick dig att sl

  Skapa ett ljud eller bildverk som ska kunna placeras i en miljö på så sätt att det inte går att avgöra var gränserna går mellan konsten och verkligheten. Det kan vara ett artificiellt ljud som liknar eller är en kopia av ett fläktljud som spelas upp i en gångtunnel under en motorväg eller en påhittad skylt med information om något som mycket väl skulle kunna passa in i miljön. Det är viktigt att du gör verket så naturtroget som möjligt för att nå den hallucinatoriska effekten av att inte veta var gränsen mellan verklighet och konst går. Detta kommer att påverka din upplevelse av omgivningen från den stund du sätter upp ditt verk. Du kommer att uppleva all verklighet som konst och all konst som verklighet tills du själv går helt upp i projektet och försvinner in i ditt eget konstverk. De som inte upptäcker denna skillnad kommer bara att vandra vidare i sina liv utan att ha en aning om vad de har gått miste om. " A work of art takes place in and as a performance in which liste

  Det finns en inre, undermedveten, kommunikation som pågår där många individer är samlade under samma förutsättningar. Ett samspel som växer fram efter hand, som ett kollektivt medvetande. Tänk dig att du går förbi en byggarbetsplats där snickarna håller på att spika färdigt reglarna till ett hus. Om du stannar och lyssnar ett tag så märker du hur de, utan att tänka på det, hittar en puls där de närmar sig varandra i sina hammarslag. Ingen som dirigerar eller talar om vad som gäller utan bara ett samspel som uppstår. På engelska finns ett ord ”entrainment” som förklarar detta fenomen. Det kan vara som när alla hundtikar i området löper under samma period, eller människor i rusningstrafik som anpassar sig till varandra i ett icke uttalat språk - det bara sker. Det kan vara som i en konversation med många människor. Efter en stund pågår samtalet flytande utan att man behöver räcka upp handen för att få ordet, alla vet när man ska börja prata. Det är entrainment. Eller i ett förhållande,

  Det är något alldeles särskilt med talet två som inte är talmystik, utan mer en fysikalisk nödvändighet för att vi ska finnas till. Det krävs två levande varelser för att skapa en tredje, i alla fall om man bortser från de varelser som förökar sig genom delning, men även denna delning är väl en delning i två? Det mesta på kroppen finns det två av: två ögon två öron två näshålor två armar två händer två tummar två av varje finger två ben två fötter två skor bildar ett par… Ett par möts och två som tidigare har varit en och en går in i ett nytt sammanhang som två. En helg består av två dagar. Två dagar när allt ska gå ner i varv för att man ska orka med de andra fem dagarna. Två rulltrappor i varje nedgång/uppgång till tunnelbanan. En upp och en ner. Upp och ner Två vingar på ett flygplan Två flygplan möts och måste hålla ett ordentligt säkerhetsavstånd, två piloter tar beslut. Två sittplatser ihop. Ibland även tre men vi väljer de som har två stolar f