Ljudgravering som konst

För cirka 115 000 år sedan inleddes den senaste istiden och varade sedan i typ 100 000 år innan de sista spåren smälte bort. Detta påverkade, som vi alla kommer ihåg från mellanstadiet, naturen i hela vårt land. Något som alltid fascinerat mig är hur isen kunde frakta stora mängder sten på sin väg söderut. Stenar som släpade och rullade över bergen och rev upp rännor och skapade sprickor som vi ser spår av när vi gör våra skogspromenader. Tänk vilket ljud det måste ha varit under de antal år som det tog för isen att förflytta sig ner genom landet. Basmuller blandat med skärande diskantskrap, typ som att dra naglarna över en griffeltavla fast i storformat. 

Nu finns bara spåren kvar i som minnen över vad som en gång hänt och vi kan bara reflektera över vilka ljudminnen som ligger där inristade på berget. Det får mig att tänka på likheten med vinylskivor och fonografrullar, precis som Rainer Maria Rilke såg ett graveringsspår på ovansidan av en människoskalle och tänkte att han skulle kunna spela upp ett mänskligt urljud om han lät en nål följa spåret.

När jag var barn fascinerades jag av spåren i vinylsinglarna så till den grad att jag försökte att med en nål få fram samma ljud som skivspelarnålen kunde skapa. Det gick ju sådär och singeln Dedicated Follower of Fashion med The Kinks fick sedan leva med ett märkligt brus under de första 30 sekunderna vid varje spelning.

Christian Marclay är en amerikansk konstnär som jobbat mycket med vinylskivor, dels genom en avancerad form av turn-tableism där han har 7 plattor igång samtidigt som han påverkar på olika sätt. Han började sedan att klippa sönder vinylskivorna och sätta ihop dem på nya sätt för att skapa intressanta hackigt rytmiska samplingar som blir lite olika varje gång på grund av hur nålen beter sig när den kommer till de olika hack som uppstått. Han gav också ut en vinylskiva som var helt tom och tyst och de som köpte den fick lova att inte lägga den i fodral eller skydda den på något vis. På så sätt så samlade skivan själv, genom sin vårdslösa behandling, upp det som skulle bli ljudalstrande - repor, damm och andra ingrepp. En variant på denna skiva var att fylla golvet i ett konstgalleri med tomma vinylskivor som publiken fick gå på, sedan sålde han de egengraverade skivorna som alla var unika i sina ljud.

Christian Marclay Live

Roger C. Miller (C:et är tillagt för att inte förväxlas med Roger ”King of the Road” Miller) är en annan ljudkonstnär som arbetar med egen gravering av vinylskivor. Han har till exempel tagit ett parti ur ett Bach-stycke och låtit gravera in noterna i vinylskivan. När man spelar skivan uppstår en speciell rytm som faktiskt har en viss likhet med rytmen i originalstycket. 

Jag gjorde själv en performance ”Sweet was my youth” som handlade om att vara en bildskön 13-åring som lyssnar på Sweet, Slade och andra glitterpopband men som inte alls vill vara flickornas idol utan drömmer om att skära upp sitt ansikte. Denna berättelse spelades upp samtidigt som jag klippte sönder vinylskivor med liknande artister som jag tejpade ihop i slutet och spelade upp på en gammal vinylspelare. Helt och hållet inspirerad av Christian Marclay, Roger C. Miller och den stora isen som drog över vårt land för drygt 100 000 år sedan.

Här en egen version av en sönderklippt vinylskiva med finska bandet Sielun Veljet.