Det japanska begreppet Ma och timing

Jag brukar alltid att försöka hitta en utsträckt timing i min vardag; det kan till exempel vara att anlända till ett möte exakt på minuten. Inte i god tid, vilket inte är så svårt, utan på klockslaget. Det känns som att vara en jazztrummis som spelar ett groove i ett extremt långsamt tempo så att det är 30 minuter mellan ettorna i varje takt där första takten är när jag stänger dörren i min lägenhet och ettan i nästa takt är när jag ringer på dörren hos min vän en halvtimme senare. Det är inte så svårt, det gäller bara att bli vän med det tomrum som råder i pausen mellan två händelser. En aktiv paus som också är användbar i matlagning där man hela tiden behöver vara medveten om att man tar pauser för att något ska få koka färdigt, men aldrig att den pausen får ägnas åt något annat eller bara vara tom, då tappar man ganska snart fokus i det man håller på med. Jag brukar till exempel testa mig själv när jag kokar ägg att inte ställa någon timer utan försöka känna in tiden och tänka ”jag får det ägg jag förtjänar idag”. Vilket jag oftast får…

Har vid ett par tillfällen stött på det japanska begreppet Ma och funderat på vad det står för. Utan att säga att jag förstår allt vill jag ändå dela med mig av detta förhållande till tom tid, vilket jag uppfattar det som. Det är som att det krävs ett tomrum för att en rörelse överhuvudtaget ska kunna ske, ett rumsligt tomrum som egentligen är ett tidsbegrepp som kan beskrivas som rumtid då stillheten kräver en utsträckt tid för att uppfattas. Men en viktig förutsättning i denna stillhet är att den innehåller en potentialitet till att något ska hända.

Bra timing i ett skämt

den korta stunden innan en kyss

Stillheten mellan två kombattanter i en karatematch

Jag läste någonstans att Ma kan beskrivas som en intervall utan rörelse eller en tystnad mellan rörelser. En intervall är ett avstånd mellan två punkter, till exempel mellan två toner där storleken på avståndet avgör vilket tonförhållande som råder, sekund, ters eller kvint eller någon av de andra intervallerna. Det kan också vara en tid mellan två taktslag och den tiden avgör hur vi upplever tempot i ett musikstycke. Det tempot kan sedan förändras, dels genom att det anges i ett partitur, antingen som ett nytt tempo eller som en ökning ”accelerando” eller en sänkning ”ritardando”. Det viktiga är att uppleva de små skillnader som upplevs mellan grundslagen för att förstå hur du ska förhålla dig till själva tempot. Man kan till och med säga att det är de aktiva pauserna mellan slagen som är tempot.

Det japanska tecknet för Ma består av två tecken, ett för dörr och ett för sol. Det är alltså en portal där ljuset kan komma in vilket betyder att det är själva portalbegreppet som syftas på. Ett tillstånd mellan två handlingar som måste vara aktivt för att nästa handling ska bli effektfull, precis som ett skämt. Det är ofta inte själva slutklämmen i sig som är rolig utan hur den levereras. Studera Buster Keaton och se vilken otrolig timing han har i allt han gör och det är i just de ögonblicken han skapar den efterlängtade överraskningseffekten. Likadant är det med bra musiker, det handlar om att spela med en perfekt relation mellan tomhet och aktivitet för att få fram det perfekta anslaget och vid rätt tillfälle dessutom.