Vi pratar om krig

 Träffar min gamle vän Gerhard och vi pratar om krig, hur det är att leva i en tid när Europa återigen är i krig. Plötsligt slår det mig att jag är född femton år efter att andra världskriget tog slut. Femton år! det är ju ingenting. Nu är det över tjugo år sedan kriget i Jugoslavien tog slut, ett krig som fortfarande känns som nutid. Så måste det ju ha varit för mina föräldrar och far och morföräldrar när jag föddes - strax efter att kriget tog slut. För mig var det historia och kändes som historia hela min barndom och upp i tonåren. Det var något vi läste om i skolan och fick veta att en ond man vid namn Hitler hade försökt att ta över hela Europa. Men det var för länge sen, så länge sen. Vietnam-kriget var närmare i tid men mycket långt bort från där vi levde. Mina äldre syskon var engagerade och gick med FNL-märken på jackan. Jag fick också ett som jag bar i skolan, kan det ha varit andra eller tredje klass? Jag visste inget om kriget i Vietnam när jag gick i lågstadiet. Sen växte jag upp och det var konflikter i världen och vi brydde oss och var med i stödorganisationer och vi diskuterade och formulerade oss men det var långt bort, lika långt bort i avstånd som Andra världskriget hade varit i tid. Nu förstår jag att det inte var så långt till de länder som var i krig, inte längre än femton år, fast omräknat i kilometer då. Min dotter fyller fjorton i sommar och det känns som ingen tid har gått sedan hon låg och sov på min mage. Det är nästan lika lång tid som det gick mellan ett krig slutade och jag föddes. Jag föddes i ett land där det var fred och det har varit fred sedan dess men nu är det krig i Europa och det är inte femton år bort. Vi pratar om vilka som blev nazister och vilka som var det på riktigt. Ganska många anslöt sig nog för att få de fördelar man kan få om man håller på den vinnande sidan. Men det finns ingen vinnande sida i krig, det finns bara död och förintelse och människor som flyr. Jag såg aldrig dem för det hade gått femton år och vi levde i ett land som byggde egna hem och skapade en framtid och jag levde hela mitt liv i ett land som låg långt bort från alla krig. Nu lever jag i ett land där vi pratar om att försvara oss och jag lever i en tid där jag skulle höra till dem som inte skulle behöva stanna kvar för att strida för att jag är för gammal. Någon annan skulle stanna och strida för mig, någon som är femton år yngre kanske. Femton år.