Språkliga förskjutningar #4

 Kan du ge mig en hundring?



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Håkan Hellström och Ace of Base

Bild
Det är något med den där staden Göteborg och göteborgarna. Det är något med deras förhållande till de artister som vuxit upp där och sedan blivit stora. Jag sitter här på 50 mils avstånd och förundras över den mängd kärlek som regnar över Håkan Hellström och försöker förstå vad som egentligen händer. Jag har aldrig sett honom live men alltid tyckt att han har en  charm i det mesta han gör. Jag har säkert raljerat någon gång över felbetoningar i texterna men jag vill inte sälla mig till Ulf Lundell och andra griniga gamla gubbar som tycker att han inte behärskar det svenska språket. Jag vill inte heller stå på den andra sidan bland de som lyfter upp honom som en språklig förnyare i stil med Arthur Rimbaud eller Gunnar Ekelöf i och med att han har hittat ett nytt sätt att behandla orden, rytmen och prosodin; det handlar inte om det. En del kritiserar honom för stöld då han översätter och plockar citat från gamla idoler för att lägga in i sina egna texter. Men göteborgarna står där en...
Läs mer

Återlyssning - Den modala friheten

Bild
  Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 2 i serien:                                     John Coltrane - A Love Supreme (1965 Impulse Records) Jazzen utvecklades i enorma språng under de första 40 åren sedan sin tillkomst. Från att ha varit baserad på bluesen och sedan hämtat melodisk inspir...
Läs mer

Återlyssning - En Ny Tid

Bild
Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 6 i serien: Elvis Presley  - That's All Right (Sun Records 1954) 1946 spelade den svarte bluesartisten Arthur Crudup in den egna låten That’s All right . Det var ett skönt groove bakom den bluesiga melodin och gitarren plockade fint i bakgrunden. På något sätt kändes den som ett litet steg bort från den klassiska bluesen då den var mer dur-baser...
Läs mer