Mina universitet #5



Mina universitet hade inga trappor upp till en ståtlig korridor där salarna låg på rad. Mina universitet var samtal i trånga halvmoderna lägenheter med dusch i källaren och grannar som bankade i väggen när vi dansade till Blue Monday av New Order. Det var jag och min vän från Kanada. Jag vet inte varför han kommit till Sverige eller var han bodde eller jobbade med. Jag vet att jag sett honom på biblioteket dit han gick varje dag för att lyssna på klassisk musik som han satt i lyssningssalen med hörlurar på och dirigerade i luften. Han berättade senare att han en gång som barn träffat Igor Stravinskij vilket imponerade på mig. Han älskade svensk sommarregn och vi satt en gång fast i en bil och väntade ut det värsta skyfall jag har varit med om. Min vän tjöt av glädje och skrek ”Beeerrrgmaaaaannnn!!!” Detta väder var hans association med Bergmans filmer.

Han hade bara lyssnat på klassisk musik i hela sitt liv och kunde ingenting om något modernt. Jag introducerade honom för Talking Heads och plattan Remain in Light som precis hade kommit. Jag hade varit fast sedan deras tidigare plattor så på sätt och vis var det jag som var universitetet i presentationen av hård dansmusik. Vi sågs hemma hos mig och utforskade all ny musik som kom. Volymen steg för varje låt och vi dansade som galningar i min lägenhet tills grannarna ringde. Mina grannar, det gamla fina paret som jag brukade hälsa på när jag var ute och köpte bröd eller slängde sopor. Nu sade de att porslinet skakade ner ifrån hyllorna när baskaggen i Blue Monday studsade så att högtalarkonerna åkte ut ifrån lådan som i en gammal Disneyfilm. Det var ett av mina universitet.


Det var den här musiken som väckte honom och fick honom att komma ut som homosexuell och han frågade mig om jag också…


Sedan såg jag honom inte på drygt 20 år, inte förrän jag mötte honom en dag i Stockholm ute på gatan och han bjöd mig på middag på Operans bakficka och berättade om sitt liv som fri man med många älskare. Allt detta som väcktes en sen kväll i början på 80-talet i min första lägenhet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bilden kan innehålla #21

Bild
    Vid ett tillfälle när jag öppnade Instagram för att strötitta på vad mina vänner hade lagt upp den senaste tiden hade ett tekniskt problem gjort att själva bilden inte gick att visa. Vad jag fick var istället en text: ”Bilden kan innehålla en eller flera personer, natt, skor och utomhus”. Detta triggade min fantasi och jag började skapa inre bilder utifrån den korta texten. Det fick mig också att ifrågasätta begreppet ”En bild säger mer än tusen ord” och tänka att det motsatta skulle vara mer sanningsenligt: ”Ett ord säger mer än tusen bilder”. Det väcker också tankar om begreppet censur och vad som är tillåtet att publicera sociala nätverk. Jag började fundera på att skapa en bilderbok utan bilder. Låta orden skapa situationer och föreställningar, som kanske till och med är olika varje gång du öppnar boken, eller kanske de tomma rutorna kan användas till att rita egna bilder utifrån vad du tycker dig se när du läser texten, eller iscensätt bildbeskrivningarna. Kom gärna m...
Läs mer

Lite stolt faktiskt!

Bild
Idag samlades vi, ett tjugotal musiker från olika genrer och av olika åldrar (den yngsta var 9 och den äldsta 81) för att stödspela på Extinction Rebellions protestaktion i Stockholm. Fossilupproret var namnet och fokus låg på att berätta för alla som var där att vi är många som bryr oss om att klimatkrisen är här på allvar och att det finns vissa system i vårt samhälle som drastiskt måste förändras för att det ska gå att vända utvecklingen. Just denna aktion handlade om att stänga av korsningen Sveavägen/Kungsgatan vilket är en av de viktiga knutpunkterna för att Stockholmstrafiken ska flyta på. Det blev naturligtvis lätt kaotiskt men framförallt mycket vackert då det påminde mer om en folkfest än en demonstration. Polisen och demonstranterna hade en dialog under hela ockupationen och trafikanterna runt omkring verkade acceptera situationen eller börja leta alternativa vägar. Alla utom en som blev arg och aggressiv och skulle kunnat hoppa på vem som helst om inte poliserna talade hono...
Läs mer

Håkan Hellström och Ace of Base

Bild
Det är något med den där staden Göteborg och göteborgarna. Det är något med deras förhållande till de artister som vuxit upp där och sedan blivit stora. Jag sitter här på 50 mils avstånd och förundras över den mängd kärlek som regnar över Håkan Hellström och försöker förstå vad som egentligen händer. Jag har aldrig sett honom live men alltid tyckt att han har en  charm i det mesta han gör. Jag har säkert raljerat någon gång över felbetoningar i texterna men jag vill inte sälla mig till Ulf Lundell och andra griniga gamla gubbar som tycker att han inte behärskar det svenska språket. Jag vill inte heller stå på den andra sidan bland de som lyfter upp honom som en språklig förnyare i stil med Arthur Rimbaud eller Gunnar Ekelöf i och med att han har hittat ett nytt sätt att behandla orden, rytmen och prosodin; det handlar inte om det. En del kritiserar honom för stöld då han översätter och plockar citat från gamla idoler för att lägga in i sina egna texter. Men göteborgarna står där en...
Läs mer