För nu… - Om språkspel och regler i leken

 Jag har så många gånger suttit på en bänk i en lekpark med en dagstidning eller en bok som skydd för att ostört kunna lyssna på hur barnens lekar utvecklas. Olika rollspel avlöser varandra sömlöst och nya förutsättningar kräver nya outtalade regler som bestäms genom en ordlös överenskommelse. Men leken kan plötsligt övergå ett ett gemensamt kroppsarbete, ”Den här stenen måste flyttas över till andra sidan om vi ska kunna bygga kojan så som vi vill ha den och då måste vi vara fler som hjälps åt då den ser väldigt tung ut.” Jag fascineras över hur de så snabbt kommer överens om de nya förutsättningar som gäller när leken tar en ny form. Efter att ha lyssnat på hur de pratar och hur de presenterar förändringarna hör jag ett uttryck som förklarar allt. ”För nu…”, där har vi själva hemligheten. Leken kan vara i vilket stadie som helst då någon pekar på en skottkärra och säger ”För nu är det här en båt”. Då har man löst problemet med att ta sig över den vilda forsen som dök upp tio minuter tidigare och som egentligen är en grusgång som går över gräsplanen. Något av barnen får sätta sig i ”båten” och lyckas då ta sig över till den andra sidan. Men då, ”För nu är vi krigare från en annan planet”, måste alla andra söka skydd för att inte träffas av de giftiga kvistpilarna som låg där på andra sidan, vilket de naturligtvis gör och när alla ligger döda på gräsmattan infinner sig en ro. ”För nu är vi en familj som har åkt på semester”. Alla får varsin roll i familjen och leken övergår i en stilla betraktelse över hur barnen uppfattat de olika familjerelationerna de är inblandade i och kan genom leken utforska och prata om dessa olikheter.

”Ett ords betydelse är dess användning i språket” (§43 Filosofiska undersökningar) skrev Ludwig Wittgenstein när han ville förklara språkspel är och hur det bygger upp en kommunikation inom en grupp som behöver samspela på något sätt. Detta gäller barn som leker, ungdomar i ett gäng eller vuxna som behöver samspela på en arbetsplats eller i en bostadsförening. Utan att behöva följa nedskrivna regler formas ett dialogspel där orden har en självklar betydelse för just den grupp det gäller. Självklart finns det ord och uttryck som är giltiga och överensstämmer med en hel folkgrupp men även det är ett språkspel sett i ett större perspektiv. Det är när ordet/yttrandet används i en konkret kontext som det får sin riktiga innebörd och skapar ett sammanhang som i sin tur skapar ett samspel mellan människor. Det är därför språkvetenskapen är deskriptiv, alltså beskriver hur språket utvecklas, istället för att vara preskriptiv och tala om hur språket borde användas. Vissa ord och uttryck får en förskjutning av betydelse genom att det används på ett nytt sätt och i vissa fall måste vi acceptera att detta sker då kopplingen mellan ordet och händelsen bestämmer vilket språk vi använder för att kommunicera.

Språkspel är ju då ett sätt att beskriva en kommunikation mellan människor där samspelet sker naturligt och språket läggs till för att förklara och fördjupa som som sker. Det är inte så långt från leken om man tänker efter och kanske att det finns en vuxen motsvarighet till ”för nu…” men att den förmodligen är omformad till en mer komplex fras för att ge sken av att vi faktiskt har en plan med vad vi håller på med.