Vilken ton skulle jag vara?

 I morse cyklade jag mot Södersjukhuset för en kontroll av hjärtfrekvensen. Tänkte då på de olika vibrationerna som tog mig framåt och på de som påverkade min väg; hur hjulen rullade mot asfalten som fick bli det motstånd som gjorde att jag överhuvud taget tog mig framåt och hur handbromsen hjälpte mig om jag behövde sakta ner farten eller stanna. Men också hur skriket från bromsen kunde skrämma slag på vilken gångtrafikant som helst. Jag tänker på luften som viner i öronen när jag cyklar och hur luften också vibrerar och påverkar omgivningen. I trånga passager pressas den ihop och skapar ett högfrekvent ljud men om den får färdas fritt kan den påverka molnformationer och skapa ett skådespel som alltid förändras till olika figurer.



Dessa vibrationer upphör aldrig att förvåna och jag tänker på  hur de är översättningsbara till ljud om man bara höjer eller sänker frekvensen i våghastigheten. Som när rymdforskare lyckades att fånga de gravitationsvågor som bildas när två svarta hål förenas och sedan drar upp hastigheten och presenterar ett ljud som kan sägas representera vågorna, även om de inte hörs för blotta örat.

 

Kolliderande svarta hål


Jag tänker på EKG-diagrammet som jag får presenterat för mig av läkaren som förklarar och visar att det finns ett fladder som påverkar pulsen som i och med det blir för hög. Jag önskar att en rymdforskare skulle kunna komma in och sänka hastigheten eller kanske höja den så mycket att den bildar en ton. Vilken ton skulle jag vara? Jag går lättad därifrån då jag vet att det går att fixa med ett mindre ingrepp. Jag fick höra hur vanligt det är och att jag tidigare haft något som heter Brady Taky-syndrom; det är två grekiska ord som betyder snabbt och långsamt vilket beskriver det som jag levt med det senaste året. Men jag är mer fascinerad över begreppen och tänker att jag skulle kunna komponera ett stycke musik som bygger på dessa plötsliga vändningar från snabbt till långsamt och sedan låta det ackompanjeras av de olika grundtonerna jag kan få fram genom att omvandla hjärtslagen till ljudande frekvenser.


Våra mänskliga sinnen är så underutvecklade jämfört med vissa djur. Vi luktar på en blomma på en buske och kanske känner igen vilken buske det är, men min hund känner direkt vilken det är och vet var det finns fler sådana. Han känner dessutom igen dofter från alla de andra hundar som varit där och kissat och kan sortera upp dem så han har full kontroll. Ett slags hundarnas eget Facebook. Eller fåglar som har ett helt annat spektra både vad gäller hörsel och syn och kan navigera över jorden med hjälp av vibrationer som en vanlig människa inte känner till över huvud taget. Eller myror och bin som lever tillsammans i en kollektiv intelligens där alla är sammanlänkade för att samhället ska fungera. Allt vibrerar och allt hänger samman. När min telefon vibrerar med en särskild ton vet jag att det är någon av mina familjemedlemmar då jag ställt in särskilda ljud för deras inkommande samtal. Då vibrerar mitt hjärta på ett annat sätt än när det ringer en telefonförsäljare som har ett nytt erbjudande som jag måste tacka ja till genom att göra en inspelning där jag svarar på ett antal frågor som sedan registreras och fungerar som en röstsignatur. Vibrationerna från min röst blir min underskrift vilket gör att den kan skiljas från andra vars frekvenser rör sig på ett aningen annorlunda sätt. Min röst och mitt hjärta som en del av ett stort ackord i universum.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

CV med misslyckanden

Håkan Hellström och Ace of Base

Det femte elementet - kvintessensen