Nylonsträngad gitarr stämd i C
Idag har jag stämt om min nylonsträngade, spanska gitarr. Den är nu stämd i ett öppet C-dur ackord med lägsta strängen sänkt till C, och det vet alla gitarrister att det är lågt för en gitarrsträng. Det är svårt att hålla stämningen för varje gång jag trycker ner fingret lite för hårt reagerar strängen med att låta lite skevt och för högt - inte starkt utan högt. Men det är en fantastisk klang med det öppna ackordet och de dova tonerna från bassträngarna.
Jag hämtade stämningen direkt från en inspelning med Mark Kozelek och hans projekt Sun Kil Moon från en platta som heter Benji där låten Carissa finns med. En mycket fin och sorglig berättelse dessutom i en slags spoken word-form. Och med gitarren stämd i det låga C-dur läget. Lyssna här:
Samtidigt som jag jobbar med detta läser jag klart Julia Ravanis fina bok Skönheten i kaos som är ett sätt att beskriva kvantfysik, och andra teoretiska fysikområden, med hjälp av metaforer. Hon beskriver just hur hon fascineras av hur en släkting sitter och stämmer sin gitarr: ”Det är frekvensen på ljudvågorna han styr med sina fingrar: ett mått på hur komprimerad vågen är, hur snabbt den svänger. En välspänd gitarrsträng vibrerar snabbare, innehåller mer energi och spelar därför en ljusare ton”. Det är ju massan, materian som blir energi och energin som skapar vågor som blir till frekvenser som vi uppfattar som ljud (i fallet med gitarren). Hon fortsätter:
”Utan materia, där tid och rum kan manifesteras i form av förändringar och utbredning blir det omöjligt att avgöra hur lång tid som gått eller hur stort något är. Utan materia, ett dimensionslöst tillstånd.”
Jag känner plötsligt hur de lågt stämda strängarna håller mig kvar i ett fast tillstånd, en plats på jorden där jag tillsammans med alla andra kan njuta av de vibrationer som blir till ljud som blir till klanger och musik. Det jag sysslar med idag har en mening för att det sätter mig i ett sammanhang, ett större sammanhang och detta samband skapar den mening som vi behöver för att finnas till.
”Fysiska kroppar krävs för att vittna om skillnaderna i tidsliga och rumsliga skalor. Ur mörker sprungen och till mörker dömd.” (J.Ravanis)
Nu återvänder jag till min omstämda gitarr för att förhoppningsvis hålla mörkret borta ännu en stund.
Kommentarer
Skicka en kommentar