Lyssna i 360 grader

 Inte långt från där jag bor ligger ett parkområde och i det parkområdet finns ett berg och på det berget kan man se Stockholm i alla väderstreck. Ja, inte bara Stockholm, jag kan se skogarna söder om staden och jag kan se tågen rulla in från Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Norrköping, Hallsberg och många fler städer. Jag ser olika kyrktorn sticka upp ovanför husen och efter att ha bott i staden drygt 20 år så kan jag dessutom namnet på flera av dem. Jag kan inte se mitt hem men jag kan se delar av det kvarter som är mitt, eller vårt och jag kan se och förundras över riktningar till olika kända byggnader och torn. Jag inser att gatunätet luras när jag skapar min egna geografi över staden, för när jag har möjlighet att se hur allt hänger samman stämmer det inte med min bild av vad som ligger åt samma håll.

 När jag står där på höjden och spanar ut över staden hör jag hur fågellivet vaknat och jag hör hur fåglar av samma sort kommunicerar med varandra från olika riktningar. Det är en fantastisk lyssningsmiljö att stå uppe på ett berg då det är möjligt att lyssna i 360 grader. Det finns inga husväggar som påverkar hur ljudet reflekterar och det finns mycket få störande ljud. Jag kan höra fåglarnas placering i träden runtomkring och jag kan höra människor komma gående på grusgångarna och känna av exakt deras riktning förbi mig på avstånd, eller runt själva höjden jag står på. Jag kan höra ett flygplan närma sig på mycket långt avstånd och jag hör hur det närmar sig för att sedan passera ovanför mitt huvud samtidigt som de andra ljuden samsas om väderstrecken. När jag rör mig långsamt till en ny plats där uppe på berget hör jag mina egna fotsteg underifrån och allt blir så tydligt. Hela mitt lyssnande har blivit till en sfär där jag direkt kan placera varje nytt ljud i en exakt position i förhållande till mig själv och till de andra ljuden runtomkring.

Tänk om det vore möjligt att skapa en musikalisk situation där det vore möjligt att lyssna på detta sätt, att befinna sig mitt inne i en sfär där ljudets placering är direkt igenkänningsbart vad beträffar riktning och hur det kan förflytta sig runtom, eller rakt igenom min lyssningsrymd, eller varför inte uppifrån och ner. Ett orkesterstycke som börjar med att kontrabasarna skapar en kärv klang under mina fötter medan flöjterna placerats runtom mig och skickar signaler till varandra. En träblås-kvartett kommer farande från söder mot norr och jag hör tydligt hur de passerar mitt huvud. Jag hör hur slagverkssektionen har delats upp så de är placerade i varje väderstreck där de skapar olika rytmiska serier går i och ur fas med varandra på grund av avståndet. Det är som klockorna vid järnvägsövergången som slår i olika tempo, nästan samma men lite olika så jag kan höra hur de glider fram och tillbaka, i och ur synkronisering. 

Eller så behöver jag inte orkestern för att skapa detta stycke, det räcker med naturens och stadens egna ljud.