Det är något med den där staden Göteborg och göteborgarna. Det är något med deras förhållande till de artister som vuxit upp där och sedan blivit stora. Jag sitter här på 50 mils avstånd och förundras över den mängd kärlek som regnar över Håkan Hellström och försöker förstå vad som egentligen händer. Jag har aldrig sett honom live men alltid tyckt att han har en charm i det mesta han gör. Jag har säkert raljerat någon gång över felbetoningar i texterna men jag vill inte sälla mig till Ulf Lundell och andra griniga gamla gubbar som tycker att han inte behärskar det svenska språket. Jag vill inte heller stå på den andra sidan bland de som lyfter upp honom som en språklig förnyare i stil med Arthur Rimbaud eller Gunnar Ekelöf i och med att han har hittat ett nytt sätt att behandla orden, rytmen och prosodin; det handlar inte om det. En del kritiserar honom för stöld då han översätter och plockar citat från gamla idoler för att lägga in i sina egna texter. Men göteborgarna står där en...
Skivrecensioner handlar nästan alltid om en aktuell händelse. Hur står sig den nya utgivningen jämfört med sin samtid? Vad har den här plattan att säga oss? Själva recensionen bör komma inom en månad annars är aktualiteten som bortblåst och nyhetsvärdet nere på noll. Men om man skulle vända på det? Att recensera skivor som givits ut för 40 år sedan, eller 60, men med två perspektiv - ett utifrån hur musikklimatet var när den gavs ut och ett hur själva utgivningen har klarat sig fram till idag. Har den något att säga oss idag som inte framkom när den först gavs ut. Jag lekte med tanken på att skriva några sådana recensioner och här kommer nr 2 i serien: The Beatles - Revolver (1966 Parlophone/EMI) När jag diskuterar musik med min bror brukar han allti...
Jag har så många gånger suttit på en bänk i en lekpark med en dagstidning eller en bok som skydd för att ostört kunna lyssna på hur barnens lekar utvecklas. Olika rollspel avlöser varandra sömlöst och nya förutsättningar kräver nya outtalade regler som bestäms genom en ordlös överenskommelse. Men leken kan plötsligt övergå ett ett gemensamt kroppsarbete, ”Den här stenen måste flyttas över till andra sidan om vi ska kunna bygga kojan så som vi vill ha den och då måste vi vara fler som hjälps åt då den ser väldigt tung ut.” Jag fascineras över hur de så snabbt kommer överens om de nya förutsättningar som gäller när leken tar en ny form. Efter att ha lyssnat på hur de pratar och hur de presenterar förändringarna hör jag ett uttryck som förklarar allt. ”För nu…”, där har vi själva hemligheten. Leken kan vara i vilket stadie som helst då någon pekar på en skottkärra och säger ”För nu är det här en båt”. Då har man löst problemet med att ta sig över den vilda forsen som dök upp tio min...
Kommentarer
Skicka en kommentar