Vi måste prata mer om vad vi håller på med

Det borde pratas mer om den musik vi komponerar eller de texter som skrivs - alltså vi som komponerar och skriver. Det gäller så klart också koreografer, fotografer, cirkusartister och andra konstnärer. Och alla andra också. Vi borde träffas och lyssna på varandras skisser, inspelningar och texter och vi borde prata om dem. Vad funkar, vad är bra, vad kan göras bättre? Vi borde vara mer öppna med utbyte av idéer. 

Idag träffades jag och Niklas och vi lyssnade igenom två timslånga inspelningssessioner vi haft. Akustisk gitarr och kontrabas. I ett rum. Två mikrofoner och en enkel inspelningsmaskin. Vi ville se och höra vad som hände om vi bara satte igång att spela. Vi stämde våra instrument och gjorde en kort soundcheck, vi plockade fram lite småsaker som kunde användas för att preparera instrumenten och vi började spela. Nu sitter vi i ljudstudion på Konstfack, i varsin gammaldags biostol, och lyssnar.

Inspelning 1, ca 15 minuter: Jag tänker på Raga. Vi spelar båda försiktigt och inkännande som om vi satt på en veranda i soluppgången. Jag har stämt gitarren i ett öppet ackord vilket gör att jag inte har full kontroll över vad som kommer att hända när jag trycker ner strängarna, men örat hjälper till att hitta fram fraser som Niklas kan svara på och vi tänker tematiskt, på något sätt tänker vi tematiskt utan att ha pratat om det, och det blir som en komposition där teman uppstår och upprepas för att sedan förändras enligt underförstådda regler. — Det är som ett samtal där man vill varandra väl, säger Niklas när vi lyssnar. I en del improvisationer blir det solistinpass och snabba svar på impulser som skickas ut, men här tar vi det lugnt. Två herrar som vill lära känna varandra för att utveckla något ur det.

Inspelning 2, ca 10 min: Det finns en rytmik som påminner om språklig prosodi och jag blir sugen att bjuda in en sångare eller en poet att göra pålägg på det här. Tänk om Jan-Erik Vold skulle läsa något ovanpå det här, det vore väl fint. Som när han läste tillsammans med Chet Baker i en inspelning.

Inspelning 3, ca 12 minuter: Jag spelade upp detta för min son dagen efter att vi spelat in den och han sade: — Vad fint! harmonisk friform. Det finns något latinskt över hela inspelningen, det har med ackordstrukturer att göra tror jag. Sedan övergår det i ett parti med preparerade strängar. Mycket rytmiskt, som en blanding av John Cages preparerade piano och kalimbamusik från Kongo. Man borde no klippa isär den här i två separata delar?

Dag 2

Inspelning 1, ca 15 minuter: Snygg start med gnisselklanger som växer till minimalistiska fraser som upprepas. Det blir till en form. Vi hade bestämt oss för att vara mer fria gällande tonalitet, mer atonalt helt enkelt. Jag kommer att tänka på en inspelning som Mats Dimming visat mig och måste sms:a honom för att fråga vad den trion hette. Det tar fem minuter innan han svarar The Necks, live på Café Oto i London - och förresten vi borde träffas och spela snart. 

Vad är det som påverkar när man improviserar? Naturligtvis vilka musiker som är med, och särskilt om det tillkommer något från en annan genre, eller helt enkelt någon man inte känner. Rummets akustik, hur färdas ljuden mellan väggarna? vilket slags reverb är det i rummet. Där vi spelar in är det helt torrt. I Lissabon, Portugal bor Ernesto Rodrigues, han brukar samla en mängd improvisatörer och sedan dirigera en improvisation genom att peka på de som ska få spela och sedan använda olika tecken för dynamik, tempo och solistiska inpass.

Inspelning 2, ca 8 minuter: När ska man sluta? En evig fråga i sådan här musik, eller när man spelar med grafiska partitur. En favoritsituation är just när ensemblen börjar känna att slutet närmar sig. Ingen vet exakt när och hur man ska sluta så allas öron liksom växer och lyssnandet blir så påtagligt. Man skulle nästan kunna nöja sig med den minuten.

Inspelning 3, ca 19 minuter: Den här blev bäst av de improvisationer som vi spelade in. Från att ha låtit som verandamusik över till atonal friform har vi nu nått fram till ett stadium där vi kan blanda allt och vara fria i uttrycket. Det här stycket använde vi och satte ihop med filmen Meshes of the Afternoon av Maya Deren. Se och hör resultatet här:

Meshes of the Afternoon

Det är så här det borde vara. Att vi ses och pratar om vad vi håller på med, att vi spelar upp vår musik i skiss- eller färdig form, att vi läser upp våra texter eller visar halvfärdiga bilder som vi kan prata om. Hur tänkte du här? Eller kanske att någon säger det viktigaste av allt: Det här fick mig att tänka på …