CV med misslyckanden

Jag har skrivit många CV’n i mitt liv, och under de senaste åren lärt mig att alltid ha en sparad version som jag kan fylla på när det händer något nytt intressant som kan passa bra att visa upp. Likaså kan det vara bra att rensa bakåt och ta bort en del som inte har något som helst intresse för att visa den person jag vill visa upp.


Igår lyssnade jag på ett Filosofiska rummet på P1 där fyra personer samtalar om begrepp som att vara nybörjare eller hur man hanterar sina nederlag och misslyckanden; de nämner t.ex. idén att skriva ett CV med alla misslyckanden man har med sig. Jag bestämde mig då för att försöka skriva ihop ett sådant, och dessutom publicera det. Så här kommer en lista med saker som aldrig blivit av - stort och smått, men alla har del i att jag blivit den jag blivit. Och jag hyser inga som helst agg mot de som har medverkat till att det blev som det blev, tvärtom kanske en lättnad:


1966 - Eftersom jag är född tidigt på året, i januari blev jag inkallad till ett test i skolan för att eventuellt få börja ett år tidigare. Jag kommer bara ihåg en av frågorna och det var en bild på upphängda lakan på en tvättlina. Man kunde se på dem att det blåste och frågan var: Från vilket håll blåser det? Jag ryser till när jag tänker på att det skulle kunna vara denna fråga som avslöjade min omognad men det kan lika gärna ha varit någon enkel matteuppgift. Dessutom hade jag fått höra att man var skolmogen om man kunde lägga sin arm över huvudet och på så vis nå ända ner till örat på motsatt sidan. Jag hade såklart testat detta och visste att jag inte var skolmogen.


1971 - Jag hade börjat gå på gitarrlektioner då det var det enda som intresserade mig. Min lärare var en av de äldsta i kollegiet och han var mycket noga med att vi skulle öva på våra läxor ”Spanien är ett land där man dansar tango” och liknande. Jag var mer inne på att ta ut riffet i Creedence-låten ”Down on the Corner”. I slutet av terminen kallade han in mig till samtal och sade rakt ut: Jag tycker att du ska sluta med gitarrspelet, du har ingen framtid. Alla dina kompisar övar och kämpar men du utvecklas inte. Jag slutade genast och tack vare min bror fick jag tips om en kurs på ABF där det satt en långhårig kille med stort skägg som heter Svante Kristensson, resten är historia.


1977 - Jag söker in på musiklinjen på Ljungskiles folkhögskola, men kommer inte in. Min musiklärare i gymnasiet, Fred Ljung, hade peppat mig och gett mig enskilda lektioner i sådant som han tyckte kunde behövas. Gehörsträning, läsa bakslag och spela kontrabas och lite annat. Jag passade inte alls in i deras idé om hur en klass musikelever skulle se ut och lommade därifrån med en tanke om att skolan inte var något för mig.


1985 - Jag bor i Göteborg och läser lingvistik. I pauserna tar jag långa promenader och en dag går jag runt i trädgårdsföreningen. En ung kvinna går runt på samma stigar och vi börjar titta på varandra utan att göra några närmanden. Vid ett tillfälle, efter att vi nästan mötts flera gånger, sätter hon sig under ett träd. Jag tog detta som en tydlig invit att gå dit och säga hej, men jag var för blyg och gick hem till mina böcker istället.


Tidigt 90-tal - Bad Liver har spelat sina föreställningar med Tom Waits på svenska och fått ett fan i Jonas Gardell. Vi uppträdde en del på samma klubbar och brukade alltid snacka efter föreställningarna. Han fick den lysande idén att skapa en scenföreställning med honom själv, Rikard Wolff, Eva Dahlgren och Bad Liver. Den skulle köras live men samtidigt spelas in för TV. Vi hade ett möte en dag hemma hos Rikard där alla inblandade var med och jag vet faktiskt inte varför det inte blev av, men jag vet vad både Jonas, Rikard och Eva gick vidare till istället för att ackompanjeras av vårt skrammelband.


Slutet på 90-talet - delar av Bad Liver hade spelat i Dramatenföreställningen Black Rider av Robert Wilson, Tom Waits och William Burroughs. Nu skulle de göra en ny föreställning Woyzeck i Köpenhamn och ryktet nådde oss att Tom Waits själv önskat att Bad Liver skulle vara bandet i föreställningen. Det var ju en stor ära att få det erbjudandet, men teatern Betty Nansen hade andra planer och hade redan börjat engagera andra musiker. Min kära kollega Bebe Risenfors fick däremot chansen att vara med och det blev en fantastisk föreställning. Själv fick jag veta att jag hade en son på väg så jag lider inte så mycket över att det inte blev något.


2011 - Jag hade haft ett fint och framgångsrikt samarbete med filmregissören Simon Kaijser i TV-serien De halvt dolda samt långfilmen Stockholm Östra. Nu förberedde han inspelningen av Torka aldrig tårar utan handskar och jag kände själv att vi skulle kunna göra något ännu bättre. Han var dock tveksam och bad mig lämna in en ”pitch”, ett förhandsprov och gjorde samtidigt klart att flera hade fått samma fråga. Jag har aldrig varit bra på att ”pitcha” så jag hade på känn att vårt samarbete var på väg mot sitt slut, vilket också stämde.


Ja, det finns nog fler tillfällen att fylla på med men det får bli vid ett annat tillfälle.

Kommentarer

  1. Det är ju en väldigt intressant idé att skriva sitt CV över misslyckanden man haft. Eller ansett sig ha. Jag kan tänka att det kanske inte alltid är ditt personliga misslyckande utan mer ett, vad säger man? situerat misslyckande, där tidsanda, andras uppfattningar och avvägningar fallit ut till din nackdel yrkesmässigt. Just Yrkesmässigt! Och för stunden! För som människa i ett längre perspektiv och ,gissar jag, även som musiker tvingades du ju bara in på en annan väg.
    Det enda av det du listar som lämnar en okänd framtid outforskad och där du får skylla dig själv är väl det där med kvinnan i parken. Och vem vet om ens det var ett misslyckande?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Håkan Hellström och Ace of Base

Återlyssning - Övergången

Bilden kan innehålla #21