Inre grammatik

 Enligt lingvisten Noam Chomsky är varje människa född med en inre känsla för hur omgivningen ska uppfattas, en inre grammatik som gör att barn till exempel lär sig grundförutsättningarna för hur modersmålet är uppbyggt redan under det första levnadsåret. Jag tänker mig att vi även har en inre grammatik för hur vi upplever både föremål och ljud eller musik; ett slags ”modersmål” för musikaliska fraser eller melodier. Denna medfödda kunskap är både universell och lokalt nationell. 




Heuristik är ett ord som härstammar från grekiskan och kan sägas betyda upptäcktsorienterad, det handlar om viljan att finna en väg som leder till en lösning vilket gör att man kopplar samman medfödda instinkter med en känsla för hur omgivningen fungerar och beter sig. När jag försöker förstå hur det kan appliceras på något jag själv kan känna igen minns jag en essä som Brian Eno skrivit, och som finns publicerad i ett appendix till hans bok A Year - with swollen appendices.

Det handlar om hur han som medlem i Cornelius Cardews ensemble The Scratch Orchestra och där framför Cardews The Great Learning (komponerad utifrån en text av Konfucius). Han utvecklar där ett resonemang där han skiljer på algoritmiska instruktioner och heuristiska instruktioner.


Algoritmiska instruktioner är det som bygger t.ex. en klassisk symfoni. En pyramid-modell där tonsättaren med sina detaljerade instruktioner står högst upp för att sedan dirigenten förmedlar alla tecken och regler till orkesterns olika delar för att till slut nå ut med hela kompositionen till en publik som sitter i en akustiskt sett perfekt anpassad lokal. Instruktionerna som bygger stycket strävar alla mot ett förutbestämt mål - konserten. ”Turn left at the light and walk twenty yards and you’ll be there”. Den kräver också tränade och skickliga utövare för att nå målet med bästa resultatet och den kräver också ett rum som hjälper klangerna att låta så bra som möjligt på ett så korrekt sätt som möjligt.


Heuristiska instruktioner är till för att hitta ett okänt mål, även här utifrån regler men med helt andra förutsättningar. ”If you wish to tell someone how to reach the top of a mountain that is shredded in mist - keep going up! - will get him there”. Här måste man ta hänsyn till individernas egna val utifrån deras egna förutsättningar, och även till omgivningens förutsättningar. Det krävs inte samma grad av expertkunskaper för att arbeta sig fram emot målet, men det krävs en känsla för vilka parametrar som spelar in, t.ex. rummets/omgivningens förutsättningar. Vilka slags reflektioner kommer att påverka det ljudande materialet? Vilka val kommer de olika medlemmarna att göra under vägen som stycket utvecklas? en del kanske sjunger eller spelar en fel ton vilket påverkar helheten på ett annat sätt än en felton i ett komponerat stycke.


Eno bygger mycket av sina tankegångar på Stafford Beer’s böcker om Cybernetik och citerar:

”Instead of trying to specify it in full detail, you specify it only somewhat. You then ride on the dynamics of the system in the direction you want to go”. Alla har sina dolda kunskaper som plockas fram när man ska ta sig genom dimman upp mot bergets topp.


Den 7:e paragrafen i The Great Learning har just en sådan utveckling. Den börjar med att alla sjunger en valfri ton, sedan när det är dags för ett nytt andetag ska man välja en ton man hör i körklangen, och man får inte upprepa sig utan hela tiden leta efter något som är annorlunda. Med hjälp av de fysiska förutsättningarna bland deltagares inre musikaliska grammatik och rummets förutsättningar så skapas ett fritt stycke som ändå utvecklar sig på liknande sätt varje gång det framförs. Lyssna här:


The Great Learning 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

CV med misslyckanden

Håkan Hellström och Ace of Base

Det femte elementet - kvintessensen