Föreläsningens konst

I morgon ska jag föreläsa och ha en workshop i ämnet generativa system i konstnärligt skapande. Jag har suttit hela dagen och letat bland gamla anteckningar och videos för att skapa något som är både intressant och förståeligt, även om det inte är så svårt att förstå. Jag är dessutom en hemskt dålig skådespelare och varje gång jag ska läsa en förberedd text låser jag in mig i något som bara låter konstlat. Så jag föredrar att improvisera utifrån det ämnet handlar om och vara tillräckligt förberedd i vad det handlar om. 

Det finns inget som slår ett perfekt timat infall under en lång prata. Det ska låta som att en blixt slog ner med en bra idé och sedan förklaras detta hugskott med några meningar som förklarar allt. Evert Taube var en mästare på att förbereda dessa infall, till exempel att komma av sig för att rädda upp situationen precis innan allt faller platt. Mycket väl förberett och intränat. Själv ägnar jag ett par dagar åt att trycka i mig så mycket extra information som möjligt för att sedan kunna välja vad som helst ur hatten.

Detta stämmer ganska bra överens med ämnet generativa system som handlar just om att använda regler för att skapa nya och oförutsedda resultat. Det kan vara att bestämma sig för att hela upplägget bestäms av i vilken ordning studenterna kommer in genom dörren, eller att sätta upp regler baserade på vad som händer på vägen mellan hemmet och föreläsningssalen.

Ett generativt system kan vara att basera något på liknande regler eller att skapa musik där olika förutsättningar starkt påverkar resultatet. Att bygga upp ett verk genom att lägga varje stämma på en loop- kassett-loop eller något annat, och sedan låta dessa loopar vara olika långa så att musiken förändras och blir aningen olika vid varje tillfälle. Eller att bestämma sig för att rummet ska få påverka allt ljudande; de norska ensemblen LEMUR skapade ett verk som bygger på att mäta upp de akustiska förutsättningarna i ett speciellt rum och sedan stämma instrumenten i frekvenser som stämmer överens med rummet, vilket gör att det ljudande kommer att låta annorlunda vid varje tillfälle trots att det bygger på samma ursprungliga notation.

Det går också att skapa system utifrån en filmad sekvens över ett torg med människor där man sedan bestämmer vad de olika x och y-punkterna ska symbolisera. Då styr människomassan hur verket kommer att bli utan att de själva är medvetna om det.