Instruktioner till frihet

Det kan låta som en kontradiktion att använda sig av instruktioner för att skapa frihet, men frihet är inte bara fri, den består lika mycket av fasta uppfattningar om vad frihet är och vad man kan göra med den. Ta till exempel en spelsituation i en musikalisk kontext där en orkester får en enkel instruktion: 

Spela fritt! 

Vad händer? Rutinerade improvisationsmusiker sätter genast igång att skapa ljud som kan vara hämtade från slumpvisa val eller från den enskilde musikerns verktygslåda av vad som fungerar i en liknande situation för att sedan utveckla samspelet utifrån underförstådda regler som vuxit fram inom genren. Andra kanske spelar en känd melodi fast med en annorlunda rytmisk frasering eller helt enkelt bara gör ljud i hopp om att de ska fångas upp av en medmusiker som spelar något kontrapunktiskt vilket skapar ett samspel. Allt detta kan leda till fantastisk musik och nyskapande klanger men ofta utifrån förutbestämda idéer hämtade från den erfarenhet alla bär med sig om hur man ska lösa problem - eller spelsituationer - utifrån vad man har i sin egen låda av verktyg.

Men om man får en instruktion som säger:

The tiger fights the mind that loves the circle that traps the tiger.

Då kan man tolka detta på en mängd olika sätt. Om man är en ensemble kan en vara tiger, en the mind, en the circle för att sedan börja spela fram instruktionen. Hjärnan hinner inte ta fram de förutbestämda idéer man har för att spela tillsammans så undermedvetet börjar man leta på andra ställen och fria associationer hjälps åt att skapa bilden av en tiger t.ex. och överraskningen i sig skapar ett mönster som avviker från det du brukar göra. Om vi fortsätter:

The circle is perfect and outside time. The wind blows dust in the tiger’s eyes.

Då har vi placerat cirkeln rumsligt men på en mycket avlägsen plats samtidigt som en ny deltagare, the wind, gör entré och påverkar tigern som ännu inte är klar med striden mot the mind.

Amy reflects, relaxes with her mind, which puts out buds (emulates the tree).

Hm, Amy kanske har tänkt allt det här med sin egen ”mind”. Vem ska vara Amy? 

Amy jumps through the circle and confronts the tiger. The tiger sleeps in the tree.

Märk hur Amy griper in i så att flera av de andra deltagarna påverkas. Ger hon sig på tigern medan den sover i trädet eller lägger sig tigern och sover för att Amy konfronterat den, det är lätt att bli trött efter en konfrontation. Det verkar ske något i gruppen nu, något som påverkar alla.

Amy climbs the tree which groans in the wind and succumbs. The tiger burns.

Berättelsen går mot sitt slut och deltagarna som har haft texten framför sig under framförandet vet detta eftersom texten slutar där. De tar då ett gemensamt ansvar för att avsluta berättelsen genom att låta tigern brinna. 

Allt detta ska ske helst utan förberedelser så att var och en måste plocka ifrån sitt eget undermedvetna för att komma på en lösning för hur berättelsen ska framföras som musik.

Stycket heter The Tiger’s Mind och är skrivet av Cornelius Cardew 1967. Han var vid det här tillfället van med att skriva grafiska partitur och hade börjat utforska en slags improvisation där det handlar om att flytta sig bort ifrån sina egna förutbestämda idéer om hur man skapar musik i stunden. Genom att ge utövarna en uppgift att lösa tvingas de hämta information från andra delar av hjärnan. Dessutom får de vara del av en vacker berättelse och förhoppningsvis föra den vidare till andra.