Musik till experimentella stumfilmer

Vi har en trio, jag Daniel Borgegård Älgå och Pelle Vallgren. Vi kallar oss Rekon och spelar improviserad musik och vi använder oss av mycket live-elektronik för att loopa ljuden vi skapar, det ger en kompositorisk effekt som sätter improvisationerna i ett sammanhang. En dag satt jag och experimenterade med att sätta samman musiken med olika slags filmer och upptäckte att det fanns något gemensamt mellan vårt sätt att spela och experimentella filmer från 1920-30 talet, dadaistiska och/eller surrealistiska filmmakare som Hans Richter, Eugène Deslaw eller Luís Bunuel. Det repetitiva mönster som ofta finns i dessa filmer samspelar med repetitionerna i vår musik, vi behöver inte ens titta på filmerna när vi spelar, sammanhangen uppstår ändå i betraktarens ögon och öron.

Nu har vi producerat en CD där vi samspelar med fyra vänner, ibland i samma rum och ibland genom att låta dem göra pålägg på något vi har spelat in. Vännerna är Lisa Ullén som spelar elpiano, Helena Espvall som spelar cello, Mike Lloyd som spelar trumpet och Niklas Billström som spelar kontrabas. Naturligtvis kallar vi skivan för Rekon with friends då det är precis vad det handlar om. 

Vi har gjort det här live ett par gånger också och flera i publiken har frågat oss efteråt "Tittar ni inte på filmen när ni spelar?" Jag brukar förklara att genom att inte se filmen så låter vi slumpen avgöra vilka detaljer i filmen som ska vara av största vikt. Det kan vara något som sker i bakgrunden som plötsligt stämmer överens med en rytm som finns i musiken, eller accenter i något som spelas som stämmer överens med rytmen i klippen. Om vi tittade på filmen så skulle vi bara accentuera det självklara i bilderna och publiken skulle få samma upplevelse som den alltid har fått och kommer att få.

Här kommer ett exempel på hur det kan fungera. Låten är det första spåret på skivan och heter From a Distance. Mike Lloyd spelar trumpet och filmen från 1928 heter Les Nuits Électriques av Eugène Deslaw. Det som slår mig mest när jag ser de här, nästan 100 år gamla filmerna, är hur trickfilmningen och ljuseffekterna fångar mig mer än de mest avancerade datoranimationerna man kan se i dagens filmer, kanske just för att de är handgjorda och skapade utifrån en lust att utforska samspelet mellan ljus och skugga och hur repetitioner för in åskådaren i ett transliknande tillstånd. Just den här versionen är färglagd vilket tillför en dimension men jag tycker ändå att det är smakfullt gjort så jag valde att använda den istället för det svartvita originalet.

Vill du lyssna på hela plattan eller höra andra inspelningar med Rekon kan du besöka vår bandcamp-sida. www.rekon.bandcamp.com