Tavlor som rör sig - Per Kirkeby

 De flesta som är intresserade av film har ett förhållande till Lars von Trier som med ett egensinnigt bildspråk skapat en mängd suggestiva filmer. Han har alltid varit noggrann i sitt val av samarbetspartners, både vad gäller skådespelare och medlemmar i det konstnärliga teamet. Här kommer en presentation av en konstnär och geolog:

Året är 1996. Jag är med en vän och ska gå och se en ny film som vi har fått rekommenderad. Vi sjunker ner i biofåtöljerna och det jag minns starkast idag när jag tänker på det är hur filmen är indelad i kapitel och mellan varje kapitel visas en tavla med motiv från ett landskap från de karga områden uppe i Nordsjön där filmen utspelar sig. Det är dramatiska bilder av ödsliga landskap, moln över berg, vågor mot en stenig strand, en stillastående ovädershimmel över en stadssiluett eller ett öde bergslandskap. Men det slår mig att det inte är tavlor som visas, det är korta filmsekvenser. I det stillastående bergslandskapet ser man plötsligt en liten bil som rör sig på en väg, eller molnen ovanför stadssiluetten flyttar sig långsamt. I bilden med vågorna är allt annat stilla och det blir en så stark effekt av att göra en rörlig målning på detta vis. Filmen är Breaking the Waves av Lars von Trier från 1996 och han har bjudit in den danske konstnären och geologen Per Kirkeby att skapa dessa rörliga tavlor.

Kirkeby influerade även von Triers bildspråk i filmen och man ser hur han njuter av att stanna kvar i dessa rörliga målningar. En av de scener jag minns starkast är en stillbild på gråtonade linjer som går lätt diagonalt över duken. En meditation i ödslighet som skapar känsla för det landskap de lever i. Men just när vi i biopubliken sjunkit in i tavlan ser vi något som rör sig i ena kanten, det är någon som går från ena sidan till den andra och plötsligt växer bilden av en plogad åker fram och bilden får liv och börjar vibrera. Det är inte en stillbild som projiceras på vita duken, det är en film med 24 rutor i sekunden som skapar en rörelse som mina ögon läser in och omformar till en promenad över en åker. När jag ser de här plogade fårorna får det mig att tänka på spår i en vinylskiva - och just de här små mellanspelsfilmerna ackompanjeras dessutom av 70-talslåtar som alla är associerade med vinylskivans storhetstid: Mott the Hoople, Jethro Tull, Procol Harum med flera - och hur personen som går där nere i en fåra skapar en vibration som skickas vidare till filmpubliken i form av en ljusvibration som når våra ögon men som också har en tydlig koppling till de slags vibrationer som skapar ljud i till exempel en vinylskiva.

Se en serie av Kirkebys olika kapitelfilmer här:

Breaking the Waves Chapters (Per Kirkeby)