Luguber

 Om böcker och läsning:

Hösten 1980 publicerades Klas Östergrens Gentlemen och blev genast omtalad som en fantastisk skröna med ett rikt språk. Men jag skulle nog säga att pocketutgåvan som kom -81 hade ännu större påverkan, i alla fall på mig och mina generationskamrater, då ett köp av en inbunden bok var en dyr affär för oss i tjugoårsåldern. Den utgåvan svepte som en våg över litteratur och språkintresserade unga människor i Sverige. Vad är det för ord han använder? Luguber?  Gardiner och draperier sluter tätt för fönstren mot Hornsgatan och den här våningen känns minst sagt luguber.

Vi kastade oss över ordböcker i hem och på bibliotek och försökte sedan använda ordet i alla möjliga sammanhang. För min del påverkades jag även av stilmedvetenheten hos de unga herrarna i boken. Jag lärde mig att knyta en slips och jag köpte begagnade nylonskjortor och kostymbyxor. Jag ärvde kläder av min farbror Rolf som jobbat som servitör och hovmästare på både Riche och Operakällaren sedan mitten på 50-talet. Det var kamelhårsulster, trenchcoats och smala slipsar. Skorna var vassa och under ett par år i början på 80-talet gick det omkring ungdomar i Sverige som rökte amerikanska cigaretter och försökte se ut som de beskrivningar vi läst i Gentlemen.

Sommaren -82 gjorde jag och min vän Anders en resa ut i Europa, en resa som var helt präglad av den inspiration vi fått från boken. På klassiskt Gentlemen-vis klädde vi upp oss och gick till banken för att låna 5000:- var till biljetter och reskassa. Till skillnad från alla andra tågluffare så vägrade vi bära ryggsäck. Istället skaffade vi varsin gammal resväska där vi lade våra nylonskjortor och slipsar. När vi efter några dagar anlände till Paris letade vi upp en skoaffär där vi kunde köpa de perfekta skorna till vår garderob, mina var svarta med vit överdel och Anders köpte knallröda, båda var såklart sylvassa. I dessa kläder degenererade vi oss ner till ett uteliggarstadie på grund av skral ekonomi, men vi höll stilen hela vägen hem.

Nu har jag avslutat läsningen av bok 3 i det som råkat bli en trilogi, Renegater. Jag fick tidigt en känsla av att Klas Östergren gick och bar på ett stort behov att få skriva ur sig händelserna kring Svenska Akademien 2017, som för hans del avslutades med ett utträde. För att göra det snyggt så kallade han in sin gamle låtsaskompis Henry Morgan och skapade sedan ännu en skröna där rapporten om Akademi-bråket kunde vävas in som en självklar del i alla andra skumraskaffärer. Mycket snyggt gjort. Och naturligtvis knyter han ihop säcken med en hälsning till alla oss som följt honom sedan tidigt 80-tal med att få med ordet luguber ännu en gång: Jag hade kört ner till Dorotea och tagit in på ett hotell. Fått ett dystert - för att inte säga lugubert - rum på markplanet, med utsikt över en illa belyst parkeringsplats.